Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
Ded zazivlji! Zar će ti se tko odazvat'? Kojem li se svecu misliš sad obratit'?
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
Doista, budalu njegov bijes ubija, luđaka će sasvim skončat ljubomora.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
Bezumnika vidjeh kako korijen pušta, al' prokletstvo skoro na kuću mu pade.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
Njegovi su sinci daleko od spasa, njih nezaštićene na Vratima tlače.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
Ljetinu njihovu pojedoše gladni, sam Bog ju je njima oteo iz usta, a žedni hlepe za njihovim dobrima.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Ne, opačina ne izbija iz zemlje, nit' nevolja iz tla može nići sama,
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
nego čovjek rađa muku i nevolju kao što let orlov teži u visinu.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
Al' ja bih se ipak Bogu utekao i pred njime stvar bih svoju razložio.
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
Nedokučiva on djela silna stvori, čudesa koja se izbrojit' ne mogu.
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
On kišom rosi po svem licu zemljinu i vodu šalje da nam polja natapa.
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
Da bi ponižene visoko digao, da bi ojađene srećom obdario,
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
redom ruši ono što lukavci smisle, što god započeli, on im izjalovi.
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
On hvata mudre u njihovu lukavstvu, naume spletkara obraća u ništa.
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
Posred bijela dana zapadnu u tamu, pipaju u podne kao usred noći.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
On iz njinih ralja izbavlja jadnika, iz silničkih ruku diže siromaha.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
Tako se pokaže nada nevoljniku, i nepravda mora zatvoriti usta.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Da, blago čovjeku koga Bog odbaci! Stoga ti ne prezri karanje Svesilnog!
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
On ranjava, ali i ranu povija, udara i svojom zacjeljuje rukom.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
Iz šest će nevolja tebe izbaviti, ni u sedmoj zlo te dotaknuti neće.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
U gladi, od smrti on će te spasiti, a u ratu, oštru će te otet maču.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
Biču zla jezika uklonit će tebe, ispred otimača bez straha ćeš biti.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
Suši i studeni ti ćeš se smijati i od divljih zvijeri strahovati nećeš.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
Sklopit' ti ćeš savez s kamenjem na njivi, zvjerad divlja s tobom u miru će biti.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
U šatoru svome mir ćeš uživati, dom svoj kad pohodiš netaknut će stajat.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
Koljeno ćeš svoje gledat' gdje se množi i potomstvo gdje ti kao trava raste.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
U grob ti ćeš leći kada budeš zreo, kao što se žito snosi kad dozori.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
Sve motrismo ovo: istina je živa! zato sve za dobro svoje ti poslušaj.”
