Job 5
1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
Khue laeh nang aka doo om nim? U hlangcim taengah na mael ve.
2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
Aka ang te konoinah loh a ngawn tih hloih loh thatlainah a duek sak.
3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
Aka ang loh a yung a hlak ka hmuh vaengah a tolkhoeng buengrhuet ka tap.
4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
A ca rhoek te khangnah lamloh lakhla tih vongka ah a phop uh vaengah aka huul om pawh.
5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
A cangah te bungpong loh a caak pah tih hlinghang lamkah a loh dae a thadueng te tuihal loh a mam pah.
6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
Laipi lamloh boethae thoeng pawt tih diklai lamloh thakthaenah a poe bal moenih.
7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
Tedae hlang he thakthaenah khuiah a sak tih rhaek ca rhoek bangla ding hang.
8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
Tedae kai tah Pathen te ka toem vetih Pathen taengah ni ka dumlai khaw ka hal eh.
9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
A len la a saii vaengah khobaerhambae te khenah lek pawh, tae lek pawh.
10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
Diklai hman ah khotlan a paek tih lohma li ah tui a hlah.
11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
Tlarhoel rhoek te hmuensang ah a khueh tih kopang rhoek te khangnah khuila a hoeptlang.
12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
Aka thaai kah kopoek te a phae tih a kut loh lungming cueihnah saii thai pawh.
13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
Aka cueih khaw amah kah rhaithinah neh a tuuk tih aka hlang hnuei kah cilsuep he hma paitok.
14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
Khothaih ah a hmuep neh hum uh tih khothun ah khoyin bangla a phatuem uh.
15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
Khodaeng te amih ka dongkah cunghang lamlong khaw tlungluen kut lamloh a khang.
16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
Te dongah tattloel ham ngaiuepnah om dae dumlai loh amah ka a buem.
17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
Pathen loh a toel hlanghing he a yoethen tih Tlungthang kah thuituennah sit boeh.
18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
Amah loh a tloh sak dae a hma te a poi pah tih a kut dongah hoeih uh.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
Citcai parhuk lamloh nang n'huul vetih a parhih ah yoethae loh nang soah m'ben mahpawh.
20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
Nang te khokha vaengah dueknah lamloh, caemtloek vaengah cunghang kut lamloh n'lat ni.
21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
Olka dongkah rhuihet lamloh n'thuh vetih rhoelrhanah a pai vaengah na rhih mahpawh.
22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
Rhoelrhanah khui neh khokha rhamling khuiah na luem vetih diklai mulhing te na rhih mahpawh.
23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
Na paipi te khohmuen lungto taengah om vetih kohong mulhing loh nang taengah n'thuung ni.
24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
Na dap kah rhoepnah te na ming vetih na tolkhoeng na soep vaengah na hmaai mahpawh.
25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
Na tiingan muep na ming vetih na cadil cahma te khohmuen baelhing bangla om ni.
26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
A tue vaengkah canghlom a coi bangla na hminkhah vaengah phuel te na paan ni.
27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
He tah amah la n'khe uh tangloeng he ne. He he hnatun lamtah namah loh namah dongah ming,” a ti nah.
