Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
¿Sacarás tú al Leviatán con el anzuelo; y con la cuerda que le echares en su lengua?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
¿Pondrás tú garfio en sus narices; y horadarás tú con espina su quijada?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
¿Multiplicará él ruegos para contigo? ¿hablarte ha él a ti lisonjas?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
¿Hará concierto contigo para que le tomes por siervo perpetuo?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
¿Jugarás tú con él, como con pájaro? ¿y atarle has para tus niñas?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
¿Harán banquete por causa de él los compañeros? ¿partirle han entre los mercaderes?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
¿Cortarás tú con cuchillo su cuero, y con francado de pescadores su cabeza?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Pon tu mano sobre él: acordarte has de la batalla, y nunca más tornarás.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
He aquí que tu esperanza será burlada; por que aun a su sola vista se desmayarán.
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Nadie hay tan osado que le despierte: ¿quién pues podrá estar delante de mí?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
¿Quién me previno para que yo se lo agradezca? todo lo que está debajo del cielo es mío.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
Y no callaré sus miembros, y la cosa de sus fuerzas, y la gracia de su disposición.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
¿Quién descubrirá la delantera de su vestidura? ¿quién se llegará a él con freno doble?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
¿Quién abrirá las puertas de su rostro? Los ordenes de sus dientes espantan.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
La gloria de su vestido es escudos fuertes, cerrados entre sí estrechamente.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
El uno se junta con el otro, que viento no entra entre ellos.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
El uno está pegado con el otro, están trabados entre sí, que no se pueden apartar.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Con sus estornudos enciende lumbre; y sus ojos son como los párpados del alba.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
De su boca salen hachas de fuego, y proceden centellas de fuego.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
De sus narices sale humo, como de una olla, o caldero que hierve.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Su aliento enciende los carbones, y de su boca sale llama.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
En su cerviz mora la fortaleza, y delante de él es deshecho el trabajo.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Las partes de su carne están pegadas entre sí: está firme su carne en él, y no se mueve.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Su corazón es firme como una piedra, y fuerte como la muela de debajo.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
De su grandeza tienen temor los fuertes, y de sus desmayos se purgan.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Cuando alguno le alcanzare, ni espada, ni lanza, ni dardo, ni coselete, durará contra él.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
El hierro estima por pajas, y el acero por leño podrido.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
Saeta no le hace huir: las piedras de honda se le tornan armas.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Toda arma tiene por hojarascas, y del blandeamiento de la pica se burla,
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Por debajo tiene agudas conchas: imprime su agudez en el suelo.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Hace hervir como una olla la profunda mar; y tórnala como una olla de ungüento.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
En pos de sí hace resplandecer la senda, que parece que la mar es cana.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
No hay sobre la tierra su semejante, hecho para nada temer.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Menosprecia toda cosa alta, es rey sobre todos los soberbios.
