< Job 41 >

1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
“¿Puedes sacar al Leviatán con un anzuelo? o presionar su lengua con una cuerda?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
¿Puedes poner una cuerda en su nariz, o atravesar su mandíbula con un gancho?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Te hará muchas peticiones, ¿o te hablará con palabras suaves?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Hará un pacto con vosotros, para que lo tomes por siervo para siempre?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
¿Jugarás con él como con un pájaro? ¿O lo atarás para tus chicas?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
¿Los comerciantes harán un trueque por él? ¿Lo repartirán entre los comerciantes?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Puede llenar su piel con hierros de púas, o su cabeza con lanzas de pescado?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Pon tu mano sobre él. Recuerda la batalla, y no lo hagas más.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
He aquí que la esperanza de él es vana. ¿No se abatirá uno incluso al verlo?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Nadie es tan feroz que se atreva a agitarlo. ¿Quién es, pues, el que puede presentarse ante mí?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
¿Quién me ha dado primero, para que yo le pague? Todo bajo el cielo es mío.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
“No guardaré silencio sobre sus miembros, ni su poderosa fuerza, ni su buena contextura.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
¿Quién puede despojarse de su prenda exterior? ¿Quién se acercará a sus fauces?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
¿Quién puede abrir las puertas de su rostro? Alrededor de sus dientes está el terror.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Las fuertes escamas son su orgullo, encerrados juntos con un cierre hermético.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
Uno está tan cerca de otro, que ningún aire pueda interponerse entre ellos.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Están unidos entre sí. Se pegan entre sí, de modo que no se pueden separar.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Su estornudo hace brillar la luz. Sus ojos son como los párpados de la mañana.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
De su boca salen antorchas ardientes. Saltan chispas de fuego.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
De sus fosas nasales sale un humo, como de una olla hirviendo sobre un fuego de cañas.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Su aliento enciende las brasas. Una llama sale de su boca.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
Hay fuerza en su cuello. El terror baila ante él.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Las escamas de su carne están unidas. Son firmes con él. No se pueden mover.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Su corazón es firme como una piedra, sí, firme como la piedra de molino inferior.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
Cuando se levanta, los poderosos tienen miedo. Se retiran ante su paliza.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Si uno lo ataca con la espada, no puede prevalecer; ni la lanza, ni el dardo, ni el asta puntiaguda.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Cuenta el hierro como paja, y el bronce como la madera podrida.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
La flecha no puede hacerle huir. Las piedras de la honda son como la paja para él.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Los palos se cuentan como rastrojos. Se ríe de las prisas de la jabalina.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Sus partes inferiores son como alfareros afilados, dejando un rastro en el barro como un trineo.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Hace que lo profundo hierva como una olla. Hace que el mar sea como un bote de pomada.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Hace brillar un camino tras él. Se diría que el profundo tiene el pelo blanco.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
En la tierra no hay nada igual, que se hace sin miedo.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Él ve todo lo que es alto. Es el rey de todos los hijos de la soberbia”.

< Job 41 >