Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Zmoreš s kavljem izvleči leviatána? Ali njegov jezik z vrvico, ki jo spuščaš dol?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Ali lahko zatakneš kavelj v njegov nos? Ali njegovo čeljust prebodeš z [ribiško] ostjo.
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Mar ti bo delal mnoge ponižne prošnje? Ti bo govoril nežne besede?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Bo sklenil zavezo s teboj? Ga boš vzel za služabnika na veke?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Se boš igral z njim kakor s ptico? Ali ga hočeš zvezati za svoje dekle?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Ali bodo družabniki iz njega naredili gostijo? Ga bodo razdelili med trgovce?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Lahko njegovo kožo napolniš z bodečimi žicami? Ali njegovo glavo z ribjimi sulicami?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Svojo roko položi nanj, spomni se bitke, ne stori tega ponovno.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Glej, njegovo upanje je zaman. Ali ne bo nekdo vržen dol, celo ko ga zagleda?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Nihče ni tako pogumen, da bi si ga drznil razvneti. Kdo je potem zmožen stati pred menoj?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Kdo mi je preprečil, da bi mu poplačal? Karkoli je pod celotnim nebom, je moje.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
Ne bom prikril njegovih delov, niti njegove moči, niti njegovega lepega razmerja.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Kdo lahko odkrije obraz njegove obleke? Ali kdo lahko pride k njemu, s svojo dvojno uzdo?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Kdo lahko odpre vrata njegovega obraza? Njegovi zobje na vsaki strani so strašni.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Njegove luske so njegov ponos, skupaj spete kakor z ozkim pečatom.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
Ena je blizu druge, da zrak ne more priti mednju.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Združene so druga z drugo, držijo se skupaj, da ne morejo biti ločene.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Ob njegovem kihanju sije svetloba in njegove oči so podobne jutranjim vekam.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Iz njegovih ust izhajajo plameni in iskre se sipljejo ven.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Iz njegovih nosnic gre dim kakor iz vrelega lonca ali kotla.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Njegov dih prižge ogorke in plamen izhaja iz njegovih ust.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
V njegovem vratu ostaja moč in bridkost je pred njim spremenjena v radost.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Luskine njegovega mesa so združene skupaj. V sebi so trdne, ne morejo se omajati.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Njegovo srce je čvrsto kakor kamen. Da, tako trdo kakor košček spodnjega mlinskega kamna.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
Ko se vzdiguje, so mogočni prestrašeni. Zaradi zlomov se očiščujejo.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Meč tistega, ki seže proti njemu, ne more obstati, niti sulica, niti puščica, niti brezrokavna verižna srajca.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Železo ceni kakor slamo in bron kakor trohnel les.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
Puščica ga ne more spraviti v beg. Kamni iz prače so mu spremenjeni v strnišče.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Puščice so štete kakor strnišče. Smeji se ob tresenju sulice.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Ostro kamenje je pod njim. Po blatu razširja ostre koničaste stvari.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Globinam napravlja, da vrejo kakor lonec. Morje dela podobno loncu mazila.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
On dela stezo, da sije za njim. Nekdo bi mislil, da bo globina osivela.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Na zemlji ni njemu podobnega, ki je narejen brez strahu.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Gleda vse visoke stvari. Kralj je nad vsemi ponosnimi otroki.«
