Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
“Oyinza okusikayo lukwata n’eddobo, oba okusiba olulimi lwayo n’omuguwa?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Oyinza okuyingiza omuguwa mu nnyindo zaayo, oba okuwummula oluba lwayo n’eddobo?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Eneekwegayirira ng’ekusaba nti, ogikwatirwe ekisa? Eneeyogera naawe mu bigambo ebigonvu?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Eneekola naawe endagaano ogitwale ekuweereze obulamu bwayo bwonna?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Onoozannya nayo nga bw’ozannya n’akanyonyi, oba okugisiba n’olukoba ng’agisibira bawala bo?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Abasuubuzi banaagiramuza, oba banaagibala ng’ekyamaguzi?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Oyinza okuvuba eddiba lyayo n’olijjuza amalobo, oba omutwe okugufumita n’amafumu agafumita ebyennyanja?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Bw’oligissaako engalo zo ekirivaamu tolikyerabira, toliddayo kukikola!
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Essuubi lyonna ery’okugiwangula ffu, okugirabako obulabi kimalamu amaanyi.
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Teri n’omu mukambwe nnyo asobola kugyaŋŋanga. Kale, ani oyo asobola okuyimirira mu maaso gange?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Ani alina kye yali ampoze musasule? Byonna ebiri wansi w’eggulu byange.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
“Ku bikwata ku mikono n’ebigere byayo siisirike, amaanyi gaayo n’ekikula kyayo bya ssimbo.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Ani ayinza okugiggyako eddiba lyayo ery’oku ngulu? Ani ayinza okuyuza ekizibaawo kyayo eky’amaliba abiri?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Ani ayinza okuggula enzigi z’akamwa kaayo? Amannyo gaayo geetooloddwa entiisa.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Omugongo gwe gujjudde enkalala z’engabo ezisibiddwa okumukumu.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
Zonna zisibaganye nga tewali mpewo weeyita.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Zakwatagana, ziri ku zinnaazo era tezisobola kwawulibwa.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Bw’eyasimula, ebimyanso bijja, n’amaaso gaayo gali nga enjuba ng’egwa.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Mu kamwa kaayo muvaamu ebiriro ebyaka. Kavaamu ensasi ez’omuliro.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Mu nnyindo zaayo muvaamu omukka ng’ogwentamu eyeesera eri ku muliro ogw’emmuli ezaaka.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Omukka oguva mu nnyindo zaayo gukoleeza Amanda.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
Mu nsingo yaayo mulimu amaanyi, n’entiisa eri mu maaso gaayo.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Emiwula gy’ennyama yaayo gyegasse; gikutte nnyo era tegisobola kwenyeenya.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Ekifuba kyayo kigumu ng’olwazi, kigumu ng’olubengo.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
Bwesituka ab’amaanyi batya. Badduka olw’okubwatuka kwayo.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Ekitala bwe kigituukako tekirina kye kiyinza kumukolako, oba ffumu, oba omuwunda wadde akasaale akasongovu.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Emenya ebyuma gy’obeera nti ekutulakutula bisasiro, ebyo ebikomo ebimenyaamenya ng’emiti emivundu.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
Akasaale tekayinza kugiddusa, amayinja ag’envumuulo gaba nga biti gy’eri.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Embukuuli nayo eri ng’ebisusunku gy’eri. Esekerera amafumu agakasukibwa.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Amagalagamba g’oku lubuto lwayo gali ng’engyo z’ensuwa. Bwe yeekulula mu bitosi ebeera ng’ekyuma ekiwuula.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Ereetera obuziba bw’ennyanja okuba ng’entamu eyeesera. Ennyanja n’eba ng’entamu y’omuzigo ogufumbibwa.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Mu mazzi mw’eyise, erekamu ekkubo ery’amayengo ameeru; ne kireeta n’ekirowoozo nti obuziba bulina envi.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Tewali kigyenkana ku nsi; ekitonde ekitatya.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Enyooma buli kisolo. Ye kabaka w’abo bonna ab’amalala.”
