Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
“Fuka, kom ac ku in sruokilya Leviathan ke soko ka in ahya, Ku kapriya oalul ke soko sucl?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Kom ac ku in isongang soko sucl nu ke infwacl, Ku srumasrla kapin oalul ke soko ka in ahya?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Ya el ac ku in kwafe kom in tulalla? Ya el ac ku in fahk kas in aklung nu sum kom in pakomutal?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Ya el ku in orek pwapa in insese nu sum Ac wulela mu el ac kulansapwekom nwe tok?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Ya kom ac kaprilya oana sie won ma kom nutl Ac pwanul fahsr ye mutun tulik mutan kulansap lom in akpwaryaltal?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Ya mwet patur uh ac tuku pwapa nu sum ke sie moul fal in molella? Ya mwet kuka uh ac sipikilya nu ke ip srisrik ac kukakunul?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Kom ac ku in nwakla kolo kacl uh ke osra in fakfuk, Ku putala sifal ke soko osra in ngoe?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Kahlilya pacl se, ac kom fah tia lungse in sifilpa srike; Kom ac tia ku in mulkunla amai se lom el u!
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
“Kutena mwet ma liyel Leviathan uh Ac munasla nunka, ac putatla nu infohk uh.
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Ke pacl se mokleyukyak el uh, el ac arulana sulallal; Wangin mwet ac ku in tu ye mutal.
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Su ku in anwuk nu sel ac moul na? Wanginna sie mwet fin faclu ku.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
“Kolya ngan srumun nu sum ke nial Leviathan, Ac fahk lupan yokiyal ac kuiyal.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Wangin mwet ku in seya kolo lik ma el nukum uh, Ku putala loeyuk se loac ke manol, su oana nuknuk in loeyuk ma orekla ke osra.
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Su ku in oru elan mangelik Ke oalul rauniyukla ke wihs na aksangeng uh?
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Fintokol orekla ke takin mwe loeyuk Su kapreni nu sie, ac keke oana eot uh.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
Kais sie kupasryang arulana ku nu ke ma oan siska uh, Oru finne kitin eng, tia pac ku in sasla inmasrlo.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Ma inge nukewa arulana fulfuleni nu sie, Oru wangin kutena ma ku in sraclik.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
El fin sinacla, na kalem uh ac sasma liki infwacl; Atronmutal saromrom oana faht uh ke takak.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Firir in e uh sroma liki inwalul, Ac kosran e uh sohkelik.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Kulasr uh fofosrme ke infwacl Oana kulasr ke e ma tawin sie tup in sup lulap.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Mongol ku in tanak e in firiryak; Ac e uh atula ke inwalul.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
Inkwawal arulana fokoko, Oru mwet nukewa ma sonol uh ac rarrarlana sel.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Wangin kutena acn ma munas ke kolo kacl uh; Arulana keke oana osra, ac tia ku in kotkot uh.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Nunak likkeke lal oru el tia etu sangeng. El ku oana sie tapweng eot, ma tia ku in fokelik.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
Pacl se el ac tuyak uh, finne mwet ma fokoko oemeet uh elos sangeng pac sel; Ke sripen sangeng lalos, elos tia ku in oru kutena ma.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Wangin cutlass ku in kantelya; A mwet uh finne orekmakin osra in fakfuk, osra in pisr, ku kutena kain mwe fakfuk saya, tia ku in fakisya manol.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Nu sel, osra uh munas oana mah paola, Ac bronze uh fisrasryasr oana sak kulawi uh.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
Wangin osra in pisr ku in oru elan kaing, Ac eot ma sang tanglal uh oana ipin sra uh.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Nu sel, soko sak in anwuk uh oana pwe es uh, Ac ke mwet uh ac faksel ke osra in fakfuk uh, el ac israsr na.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Unac in ik ma oan ke sial uh oana ipin ahlu kle ma fokelik ac arulana kosroh; Unac inge ac kunkunausya infohk furarrar uh oana osra in pukpuk uh.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
El ac arukak kapin meoa oana kof uh ke ac boel uh, Ac oru in pulollol oana tup in mwe akmusra fol se.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Inkacl ah orala soko inkanek na saromrom tokol, Ac el furokak meoa uh wiawala.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Wangin kutena ma fin faclu ku in lumweyuk nu kacl; Inmasrlon ma orakrak nukewa, el tia etu sangeng.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
El tia oek kosro ma yohk lukel uh; El oana sie tokosra nu sin kain kosro lemnak nukewa.”
