Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Tu tireras le Léviathan avec un hameçon? et tu serreras sa langue avec une corde?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Mettras-tu un jonc dans ses narines, perceras-tu sa joue avec un crochet?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
T'adressera-t-il beaucoup de prières, et te dira-t-il de douces paroles?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Fera-t-il un accord avec toi, et le prendras-tu pour esclave à toujours?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
En joueras-tu comme d'un oiseau, et l'attacheras-tu pour amuser tes filles?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Les associés en feront-ils commerce, le partageront-ils entre des marchands?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Perceras-tu sa peau d'un dard, et sa tête d'un harpon?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Mets ta main sur lui: tu te souviendras de la bataille, et tu n'y reviendras pas.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Voici, tout espoir de le prendre est trompé; à son seul aspect on est jeté à terre!
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Il n'y a point d'homme si hardi qui l'ose réveiller; et qui se tiendra debout devant moi?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Qui m'a fait des avances, et je lui rendrai? Tout ce qui est sous les cieux est à moi.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
Je ne me tairai pas sur ses membres, sur ses forces, et sur la beauté de sa stature.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Qui a soulevé le dessus de son vêtement? Qui est entré dans sa double mâchoire?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Qui a ouvert les portes de sa gueule? La terreur est autour de ses dents.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Ses puissants boucliers sont superbes; ils sont fermés, étroitement scellés.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
Ils se touchent l'un l'autre, le vent ne passe point entre eux.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Ils sont adhérents l'un à l'autre; ils se tiennent, ils ne se séparent point.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Ses éternuements jettent un éclat de lumière, et ses yeux sont comme les paupières de l'aurore.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
De sa bouche sortent des lueurs, et s'échappent des étincelles de feu.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
De ses narines sort une fumée, comme d'un vase qui bout ou d'une chaudière.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Son souffle enflammerait des charbons, et une flamme sort de sa gueule.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
Dans son cou réside la force, et la terreur marche devant lui.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Les fanons de sa chair sont adhérents; ils sont massifs, inébranlables.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Son cœur est massif comme une pierre, massif comme la meule de dessous.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
Quand il se lève, les plus forts tremblent, ils défaillent d'effroi.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Quand on l'approche, l'épée ne sert à rien, ni la lance, ni le dard, ni la cuirasse.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Il regarde le fer comme de la paille, et l'airain comme du bois pourri.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
La flèche ne le fait pas fuir, les pierres de la fronde sont pour lui comme du chaume;
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Comme du chaume, la massue; il se rit du frémissement des javelots.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Son ventre a des tessons pointus: il étend une herse sur le limon.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Il fait bouillonner le gouffre comme une chaudière, il rend la mer semblable à un vase de parfumeur.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Il laisse après lui une trace brillante, on dirait sur l'abîme une blanche chevelure.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Il n'a pas son pareil sur la terre; il a été fait pour ne rien craindre.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Il regarde tout ce qui est élevé; il est roi des plus fiers animaux.
