Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Tireras-tu le léviathan avec un hameçon, et avec une corde lui feras-tu y enfoncer sa langue?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Lui mettras-tu un jonc dans le nez, et lui perceras-tu la mâchoire avec un crochet?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Te fera-t-il beaucoup de supplications, ou te dira-t-il des choses douces?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Fera-t-il une alliance avec toi? Le prendras-tu comme serviteur à toujours?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Joueras-tu avec lui comme avec un oiseau, et l’attacheras-tu pour tes jeunes filles?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Des associés feront-ils trafic de lui? Le partageront-ils entre des marchands?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Rempliras-tu sa peau de dards, et sa tête de harpons à poissons?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Mets ta main sur lui: souviens-toi de la bataille, – n’y reviens pas!
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Voici, on est déçu dans son attente; même à sa vue, n’est-on pas terrassé?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Nul n’est assez hardi pour le réveiller; et qui est celui qui se présentera devant moi?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Qui m’a prévenu, et je lui rendrai? Tout ce qui est sous les cieux est à moi.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
Je ne me tairai pas sur ses membres, sur ce qui concerne ses forces et sur la beauté de sa structure.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Qui a mis à découvert le dessus de son vêtement? Qui pénétrera dans sa double mâchoire?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Qui ouvrira les portes de son museau? Autour de ses dents est la terreur!
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Il est magnifique par la force de ses boucliers étroitement unis comme par un sceau;
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
L’un touche à l’autre, et le vent ne pénétrerait pas entre eux;
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
L’un est attaché à l’autre, ils se tiennent et ne se séparent pas.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Ses éternuements font jaillir la lumière, et ses yeux sont comme les paupières de l’aurore.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Des flammes sortent de sa gueule; des étincelles de feu s’en échappent;
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Une fumée sort de ses narines comme d’un pot qui bouillonne, comme d’une chaudière ardente;
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Son souffle allumerait des charbons, et une flamme sort de sa gueule.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
Dans son cou loge la force, et la frayeur danse devant lui.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Les plis de sa chair adhèrent ensemble: coulés sur lui, ils ne bougent pas;
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Son cœur est dur comme une pierre, dur comme la meule inférieure.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
Quand il se lève, les forts ont peur, ils s’enfuient saisis d’épouvante.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Quand on l’atteint de l’épée, elle n’a aucun effet, ni la lance, ni le dard, ni la cuirasse.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Il estime le fer comme de la paille, l’airain comme du bois vermoulu.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
La flèche ne le met pas en fuite; les pierres de fronde se changent pour lui en du chaume.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Il estime la massue comme du chaume, et il se rit du bruit du javelot.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Sous lui sont des tessons pointus; il étend une herse sur la vase.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Il fait bouillonner l’eau profonde comme une marmite, il fait de la mer comme un pot d’onguent;
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Il fait briller après lui [son] sillage; on prendrait l’abîme pour des cheveux gris.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Il n’a pas son semblable sur la terre: il a été fait pour être sans peur.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Il regarde tout ce qui est élevé; il est roi sur tous les fiers animaux.
