Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Voitko onkia koukulla Leviatanin ja siimaan kietoa sen kielen?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Voitko kiinnittää kaislaköyden sen kuonoon ja väkäraudalla lävistää siltä posken?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Rukoileeko se sinua paljon, tahi puhutteleeko se sinua lempeästi?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Tekeekö se liiton sinun kanssasi, että saisit sen olemaan orjanasi ainaisesti?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Voitko leikkiä sillä niinkuin lintusella tahi sitoa sen tyttöjesi pidellä?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Hierovatko pyyntikunnat siitä kauppaa, jakavatko sen kauppamiesten kesken?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Voitko iskeä sen nahan täyteen ahinkaita ja sen pään kala-ahraimia?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Laskehan vain kätesi sen päälle, niin muistat sen ottelun; et sitä toiste yritä!
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Katso, siinä toivo pettää; jo sen näkemisestä sortuu maahan."
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
"Ei ole niin rohkeata, joka sitä ärsyttäisi. Kuka sitten kestäisi minun edessäni?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Kuka on minulle ensin antanut jotakin, joka minun olisi korvattava? Mitä kaiken taivaan alla on, se on minun.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
En saata olla puhumatta sen jäsenistä, en sen voimasta ja sorjasta rakenteesta.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Kuka voi riisua siltä päällysvaatteen, kuka tunkeutua sen kaksinkertaisten purimien väliin?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Kuka on avannut sen kasvojen kaksoisoven? Sen hammasten ympärillä on kauhu.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Sen ylpeytenä ovat uurteiset selkäkilvet, kiinnitetyt lujalla sinetillä.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
Ne käyvät tarkoin toinen toiseensa, niin ettei ilma välitse pääse.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Ne ovat toisiinsa liitetyt, pysyvät kiinni erkanematta.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Sen aivastus on kuin valon välähdys, sen silmät ovat kuin aamuruskon silmäripset.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Sen kidasta lähtee tulisoihtuja, sinkoilee säkeniä.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Sen sieramista käy savu niinkuin kihisevästä kattilasta ja kaislatulesta.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Sen puhallus polttaa kuin tuliset hiilet, ja sen suusta lähtee liekki.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
Sen kaulassa asuu voima, ja sen edellä hyppii kauhistus.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Sen pahkuraiset lihat ovat kiinteät, ovat kuin valetut, järkkymättömät.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Sen sydän on valettu kovaksi kuin kivi, kovaksi valettu kuin alempi jauhinkivi.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
Kun se nousee, peljästyvät sankarit, kauhusta he tyrmistyvät.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Jos sen kimppuun käydään miekoin, ei miekka kestä, ei keihäs, ei heittoase eikä panssari.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Sille on rauta kuin oljenkorsi, vaski kuin lahopuu.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
Ei aja sitä pakoon nuoli, jousen poika, akanoiksi muuttuvat sille linkokivet.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Kuin oljenkorsi on sille nuija, keihästen ryskeelle se nauraa.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Sen vatsapuolessa on terävät piikit, se kyntää mutaa leveälti kuin puimaäes.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Se panee syvyyden kiehumaan kuin padan, tekee meren voidekattilan kaltaiseksi.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Sen jäljessä polku loistaa, syvyydellä on kuin hopeahapset.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Ei ole maan päällä sen vertaista; se on luotu pelottomaksi.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Se katsoo ylen kaikkea, mikä korkeata on; se on kaikkien ylväitten eläinten kuningas."
