Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
“Can you draw out Leviathan with a fish hook, or press down his tongue with a cord?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Can you put a rope into his nose, or pierce his jaw through with a hook?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Will he make many petitions to you, or will he speak soft words to you?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Will he make a covenant with you, that you should take him for a servant forever?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Will you play with him as with a bird? Or will you bind him for your girls?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Will traders barter for him? Will they part him amongst the merchants?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Can you fill his skin with barbed irons, or his head with fish spears?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Lay your hand on him. Remember the battle, and do so no more.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Behold, the hope of him is in vain. Won’t one be cast down even at the sight of him?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
None is so fierce that he dare stir him up. Who then is he who can stand before me?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Who has first given to me, that I should repay him? Everything under the heavens is mine.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
“I will not keep silence concerning his limbs, nor his mighty strength, nor his goodly frame.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Who can strip off his outer garment? Who will come within his jaws?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Who can open the doors of his face? Around his teeth is terror.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Strong scales are his pride, shut up together with a close seal.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
One is so near to another, that no air can come between them.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
They are joined to one another. They stick together, so that they can’t be pulled apart.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
His sneezing flashes out light. His eyes are like the eyelids of the morning.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Out of his mouth go burning torches. Sparks of fire leap out.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Out of his nostrils a smoke goes, as of a boiling pot over a fire of reeds.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
His breath kindles coals. A flame goes out of his mouth.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
There is strength in his neck. Terror dances before him.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
The flakes of his flesh are joined together. They are firm on him. They can’t be moved.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
His heart is as firm as a stone, yes, firm as the lower millstone.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
When he raises himself up, the mighty are afraid. They retreat before his thrashing.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
If one attacks him with the sword, it can’t prevail; nor the spear, the dart, nor the pointed shaft.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
He counts iron as straw, and bronze as rotten wood.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
The arrow can’t make him flee. Sling stones are like chaff to him.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Clubs are counted as stubble. He laughs at the rushing of the javelin.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
His undersides are like sharp potsherds, leaving a trail in the mud like a threshing sledge.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
He makes the deep to boil like a pot. He makes the sea like a pot of ointment.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
He makes a path shine after him. One would think the deep had white hair.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
On earth there is not his equal, that is made without fear.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
He sees everything that is high. He is king over all the sons of pride.”
