Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Can you draw out Leviathan with a fishhook? Or tie up his jaws with a cord?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Can you put a rope into his nose, or pierce his jaw through with a hook?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Will he make many pleas to you? Will he speak soft words to you?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Will he make a covenant with you, that you should take him for a servant forever?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Will you play with him as you would with a bird? Will you tie him up for your servant girls?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Will the groups of fishermen bargain for him? Will they divide him up to trade among the merchants?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Can you fill his hide with harpoons or his head with fishing spears?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Put your hand on him just once, and you will remember the battle and do it no more.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
See, the hope of anyone who does that is a lie; will not anyone be thrown down to the ground just by the sight of him?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
None is so fierce that he dare stir Leviathan up; who, then, is he who can stand before me?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Who has first given anything to me in order that I should repay him? Whatever is under the whole sky is mine.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
I will not keep silent concerning Leviathan's legs, nor about the matter of his strength, nor about his graceful form.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Who can strip off his outer covering? Who can penetrate his double armor?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Who can open the doors of his face— ringed with his teeth, which are a terror?
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
his back is made up of rows of shields, tight together as with a close seal.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
One is so near to another that no air can come between them.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
They are joined to each other; they stick together, so that they cannot be pulled apart.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Light flashes out from his snorting; his eyes are like the eyelids of the morning dawn.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Out of his mouth go burning torches, sparks of fire leap out.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Out of his nostrils goes smoke like a boiling pot on a fire that has been fanned to be very hot.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
His breath kindles coals into flame; fires go out from his mouth.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
In his neck is strength, and terror dances in front of him.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
The folds of his flesh are joined together; they are firm on him; they cannot be moved.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
His heart is as hard as a stone— indeed, as hard as a lower millstone.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
When he raises himself up, even the gods become afraid; because of fear, they draw back.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
If a sword strikes him, it does nothing— and neither does a spear, an arrow, or any other pointed weapon.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
He thinks of iron as if it were straw, and of bronze as if it were rotten wood.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
An arrow cannot make him flee; to him sling stones become chaff.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Clubs are regarded as straw; he laughs at the whirring flight of a spear.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
His lower parts are like sharp pieces of broken pottery; he leaves a spreading trail in the mud as if he were a threshing sledge.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
He makes the deep to foam up like a pot of boiling water; he makes the sea like a pot of ointment.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
He makes a shining wake behind him; one would think the deep had gray hair.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
On earth there is no equal to him, who has been made to live without fear.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
He sees everything that is proud; he is king over all the sons of pride.”
