Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Canst thou draw out the leviathan with a hook, or canst thou tie his tongue with a cord?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Canst thou put a ring in his nose, or bore through his jaw with a buckle?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Will he make many supplications to thee, or speak soft words to thee?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Will he make a covenant with thee, and wilt thou take him to be a servant for ever?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Shalt thou play with him as with a bird, or tie him up for thy handmaids?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Shall friends cut him in pieces, shall merchants divide him?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Wilt thou fill nets with his skin, and the cabins of fishes with his head?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Lay thy hand upon him: remember the battle, and speak no more.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Behold his hope shall fail him, and in the sight of all he shall be cast down.
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
I will not stir him up, like one that is cruel: for who can resist my countenance?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Who hath given me before that I should repay him? All things that are under heaven are mine.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
I will not spare him, nor his mighty words, and framed to make supplication.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Who can discover the face of his garment? or who can go into the midst of his mouth?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Who can open the doors of his face? his teeth are terrible round about.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
His body is like molten shields, shut close up with scales pressing upon one another.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
One is joined to another, and not so much as any air can come between them:
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
They stick one to another and they hold one another fast, and shall not be separated.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
His sneezing is like the shining of fire, and his eyes like the eyelids of the morning.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Out of his mouth go forth lamps, like torches of lighted fire.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Out of his nostrils goeth smoke, like that of a pot heated and boiling.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
His breath kindleth coals, and a flame cometh forth out of his mouth.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
In his neck strength shall dwell, and want goeth before his face.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
The members of his flesh cleave one to another: he shall send lightnings against him, and they shall not be carried to another place.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
His heart shall be as hard as a stone, and as firm as a smith’s anvil.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
When he shall raise him up, the angels shall fear, and being affrighted shall purify themselves.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
When a sword shall lay at him, it shall not be able to hold, nor a spear, nor a breastplate.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
For he shall esteem iron as straw, and brass as rotten wood.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
The archer shall not put him to flight, the stones of the sling are to him like stubble.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
As stubble will he esteem the hammer, and he will laugh him to scorn who shaketh the spear.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
The beams of the sun shall be under him, and he shall strew gold under him like mire.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
He shall make the deep sea to boil like a pot, and shall make it as when ointments boil.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
A path shall shine after him, he shall esteem the deep as growing old.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
There is no power upon earth that can be compared with him who was made to fear no one.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
He beholdeth every high thing, he is king over all the children of pride.
