Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
But wilt thou catch the serpent with a hook, and put a halter about his nose?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Or wilt thou fasten a ring in his nostril, and bore his lip with a clasp?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Will he address thee with a petition? softly, with the voice of a suppliant?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
And will he make a covenant with thee? and wilt thou take him for a perpetual servant?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
And wilt thou play with him as with a bird? or bind him as a sparrow for a child?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
And do the nations feed upon him, and the nations of the Phoenicians share him?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
And all the ships come together would not be able to bear the mere skin of his tail; neither [shall they carry] his head in fishing-vessels.
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
But thou shalt lay thy hand upon him [once], remembering the war that is waged by his mouth; and let it not be done any more.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Hast thou not seen him? and hast thou not wondered at the things said [of him]?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Dost thou not fear because preparation has been made by me? for who is there that resists me?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Or who will resist me, and abide, since the whole [world] under heaven is mine?
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
I will not be silent because of him: though because of his power [one] shall pity his antagonist.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Who will open the face of his garment? and who can enter within the fold of his breastplate?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Who will open the doors of his face? terror is round about his teeth.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
His inwards are as brazen plates, and the texture of his [skin] as a smyrite stone.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
One [part] cleaves fast to another, and the air cannot come between them.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
They will remain united each to the other: they are closely joined, and cannot be separated.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
At his sneezing a light shines, and his eyes are [as] the appearance of the morning star.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Out of his mouth proceed as it were burning lamps, and as it were hearths of fire are cast abroad.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Out of his nostrils proceeds smoke of a furnace burning with fire of coals.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
His breath is [as] live coals, and a flame goes out of his mouth.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
And power is lodged in his neck, before him destruction runs.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
The flesh also of his body is joined together: [if one] pours [violence] upon him, he shall not be moved.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
His heart is firm as a stone, and it stands like an unyielding anvil.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
And when he turns, [he is] a terror to the four-footed wild beasts which leap upon the earth.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
If spears should come against him, [men] will effect nothing, [either with] the spear or the breast-plate.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
For he considers iron as chaff, and brass as rotten wood.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
The bow of brass shall not would him, he deems a slinger as grass.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Mauls are counted as stubble; and he laughs to scorn the waving of the firebrand.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
His lair is [formed of] sharp points; and all the gold of the sea under him is an immense [quantity of] clay.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
He makes the deep boil like a brazen caldron; and he regards the sea as a pot of ointment,
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
and the lowest part of the deep as a captive: he reckons the deep as [his] range.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
There is nothing upon the earth like to him, formed to be sported with by my angels.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
He beholds every high thing: and he is king of all that are in the waters.
