Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Leviathan hah hradang hoi alawilah pawk na sawn thai han namaw, rui hoi a lai hah a kam dawk na kawm thai maw.
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
A hnawng dawk hnâpacap na pacap sak teh, Tamboung dawk laikaw na buen sak han na maw.
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Nang koe ka hei vaiteh, lawk kanemca hoi lawk a dei han na maw.
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Nang hoi lawkkamnae sak vaiteh, yungyoe okhai hanelah na la thai han na maw.
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Tavaca patetlah ahni hoi reirei na pai han na maw. Nama e yu lah la hanelah, na pâkhi thai han na maw.
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Na huikonaw ni ama hoi buvennae hah a sak vaiteh, hno kayawtnaw koe, ama teh a rei awh han namaw.
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Tahroe donghmo hah a vuen dawk a kawi sak vaiteh, tanga kamannaw hah tahroe hoi a lû dawk a kawi sak thai nahoehmaw.
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
A lathueng vah a kut toung nateh, tarantuknae hah pahnim hoeh, khoeroe bout sak hanh lawi.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Ama tâ hane ngaihawinae hah a hrawnghrang doeh, a mithmu vah a tâ thai hoeh e ao han namaw.
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Ama lungtho sak hanelah apihai a lungtang mahoeh. Hottelah pawiteh, apimaw ka hmalah ka kangdout thai han.
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Kai ni ka patho hanelah apinimaw hmaloe na poe, kalvan rahim e hnocawngca pueng hah kaie seng doeh.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
A kut khok thoseh, athaonae pueng thoseh, a takthai a thaonae, a meihawinae hah ka hrawk pouh mahoeh.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Alawilae a pho hah apinimaw a rading pouh thai han, a tamboung hru bawk hni touh kâpâbawk e hah apinimaw rek a hnai thai han.
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Apinimaw a minhmai takhang hah a paawng thai han, takikathopounge a hânaw hah.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
A keng dawk e a pho, a lakepnaw hah a kâoupnae naw lah a o, mitnoutnae patetlah kacakcalah khan e lah ao.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
Buet touh hoi buet touh khikkâcat teh, a rahak dawk kahlî hai kâen thai hoeh.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Hotnaw teh buet touh hoi buet touh koung kâkuet teh, kapek thai lah awm hoeh.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
A hâ tangawn ni angnae a tâco sak teh, a mit hah kho nueng kadai e patetlah ao.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
A kâko hoi hmaito angnae a tâco teh, hmaitali a tangpei.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
A hnawng dawk hoi hmaikhunaw a tâco teh, moi thawngnae hlaam dawk ka tangdawk e hoi, ka kang e buruk patetlah ao.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
A kâha ni hmaisaeinaw a kak teh, a pahni dawk hoi hmaito a tâco.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
A lahuen dawk thaonae ao teh, a hmalah lungmathoenae hah a len.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
A takthai hoi tharuinaw teh khakkâkuet teh, kâtahruet thai hoeh e kacakpounge lah ao.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
A lungthin teh talung patetlah a te, Cakang phawmnae a rahim lae talung patetlah a te.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
A thaw torei teh, athakaawme taminaw ni a taki awh, a thao e a taki awh dawkvah, ka pathu e patetlah ao awh.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Ahni koe tahloi ka phat nakunghai tâ thai mahoeh, pala, tahroe ni hai tâ thai mahoeh.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Sum hah cakong patetlah a pouk, rahum hah thingke patetlah a pouk.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
Licung ni yawng sak thai mahoeh, Talung hoi dêi e hah ahni hanelah teh cakongkung patetlah ao.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Bongpai hah cakong patetlah a pouk teh, pala dawk hoi duenae hah koe a panuikhai.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
A vonpui vuen hah kahran poung e hlaam kâbawng e patetlah doeh a o, tangdong um vah cangkatin e seh patetlah a tabo.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Ka dungpoung e tui hah hlaam patetlah a tangdo sak teh, talî kadung poung e hah satuium patetlah a sak.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
A cei tangcoungnae dawk angnae hah a hruek teh, tami ni a dungpoung ati e tui hah sampo patetlah a pouk.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Takinae tawn laipalah, sak e lah ao teh, talai van dawk ahni patetlae awm hoeh.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Ka rasang poung e hno pueng hah a khet nah, ahni teh kâoup e catoun pueng dawk siangpahrang doeh telah a ti.
