Job 40
1 Så svarade nu HERREN Job och sade:
RAB Eyüp'e şöyle dedi:
2 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
“Her Şeye Gücü Yeten'le çatışan O'nu yola getirebilir mi? Tanrı'yı suçlayan yanıtlasın.”
3 Job svarade HERREN och sade:
O zaman Eyüp RAB'bi şöyle yanıtladı:
4 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
“Bak, ben değersiz biriyim, Sana nasıl yanıt verebilirim? Ağzımı elimle kapıyorum.
5 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
Bir kez konuştum, yanıt almadım, İkinci kez konuşamam artık.”
6 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
RAB kasırganın içinden Eyüp'ü şöyle yanıtladı:
7 Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
“Şimdi erkek gibi kuşağını beline vur da, Ben sorayım, sen anlat.
8 Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
“Adaletimi boşa mı çıkaracaksın? Kendini haklı çıkarmak için beni mi suçlayacaksın?
9 Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
Sende Tanrı'nın bileği gibi bilek var mı? Sesin O'nunki gibi gürleyebilir mi?
10 Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
Öyleyse şan ve şerefe bürün, Görkem ve yücelik kuşan.
11 Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
Gazabının ateşini saç, Gururluya bakıp onu alçalt.
12 Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
Gururluya bakıp onu çökert, Kötüleri bulundukları yerde ez.
13 Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
Hepsini birlikte toprağa göm, Mezarda yüzlerini kefenle sar.
14 Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
O zaman sağ kolunun seni kurtarabileceğini Ben de kabul ederim.
15 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
“Seninle birlikte yarattığım Behemot'a bak, Sığır gibi ot yiyor.
16 Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
Bak, ne güç var belinde, Karnının kasları ne güçlü!
17 Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
Kuyruğunu sedir ağacı gibi sallıyor, Sımsıkıdır uyluk lifleri.
18 Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
Kemikleri tunç borular, Kaburgaları demir çubuklar gibidir.
19 Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
Tanrı'nın yapıtları arasında ilk sırayı alır, Yalnız Yaratıcısı ona kılıçla yaklaşır.
20 Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
Tepeler ürünlerini ona getirir, Bütün yabanıl hayvanlar yanında oynaşır.
21 Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
Hünnap çalıları altında, Kamışlarla örtülü bir bataklıkta yatar.
22 Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
Hünnaplar onu gölgelerinde saklar, Vadideki kavaklar kuşatır.
23 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
Irmak coşsa bile o ürkmez, Güvenlik içindedir, Şeria Irmağı boğazına dayansa bile.
24 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
Gözleri açıkken kim onu tutabilir, Kim kancayla burnunu delebilir?
