Job 40
1 Så svarade nu HERREN Job och sade:
Och Herren svarade Job, och sade:
2 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara?
3 Job svarade HERREN och sade:
Job svarade Herranom, och sade:
4 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun.
5 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.
6 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
Och Herren svarade Job utur ett väder, och sade:
7 Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Gjorda dina länder som en man. Jag vill fråga dig, och säg du mig:
8 Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
Skulle du göra min dom omintet, och fördöma mig, på det du skall vara rättfärdig?
9 Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
Och hafver du en arm såsom Gud, och kan du med lika röst dundra, såsom han gör?
10 Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
Bepryd dig med härlighet, och upphäf dig; kläd dig med lof och äro.
11 Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
Strö ut dins grymhets vrede; se uppå alla högmodiga, och böj dem;
12 Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
Och förtryck de ogudaktiga, der de äro;
13 Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
Begraf dem tillsammans i jordene, och försänk deras prål uti det fördolda;
14 Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
Så vill jag ock bekänna dig, att din högra hand dig hjelpa kan.
15 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
Si, Behemoth, den jag bredovid dig gjort hafver, han skall äta hö såsom en oxe.
16 Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
Si, hans kraft är uti hans länder, och hans förmåga i hans buks nafla.
17 Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
Hans stjert sträcker sig ut såsom ett ceder; hans hemlig tings senor äro förvecklada.
18 Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
Hans ben äro såsom kopparrör; hans benlägger såsom jernstafrar.
19 Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
Han är begynnelsen af Guds vägar, den honom gjort hafver, han öfverfaller honom med sitt svärd.
20 Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
Bergen bära honom gräs, och all vilddjur spela der.
21 Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
Han ligger i skuggan fördold, i rör och i träck.
22 Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
Busken öfvertäcker honom med sin skugga, och pilträ vid bäcker öfvertäcka honom.
23 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
Si, han uppsluker strömmen, och grufvar sig intet; han låter sig tycka, att han vill uttömma Jordanen med sin mun.
24 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
Likväl griper man honom med sin egen ögon, och med snöre igenomborrar man honom hans näso.
