Job 40
1 Så svarade nu HERREN Job och sade:
Og Herren svara Job og sagde:
2 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
«Vil klandraren med Allvald trætta? Lat han som lastar Gud då svara!»
3 Job svarade HERREN och sade:
Då svara Job Herren og sagde:
4 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
«For ring eg er; kva skal eg svara? Eg handi legg på munnen min.
5 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
Ein gong eg tala, no eg tegjer, tvo gong’ - eg gjer det ikkje meir.»
6 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
Og Herren svara Job or stormen og sagde:
7 Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
«Spenn som mann ditt beltet på, gjev meg på mine spursmål svar:
8 Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
Vil du forspille meg min rett, fordøma meg, so du fær rett?
9 Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
Hev du vel slik ein arm som Gud? Kann du som han med røysti dundra?
10 Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
Pryd deg med høgd og herredom, klæd deg i glans og herlegdom,
11 Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
Lat so din vreide strøyma fram, sjå kvar ein stolt og audmyk han!
12 Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
Så kvar ein stolt og bøyg han ned, og slå til jord dei gudlause!
13 Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
Og gøym deim alle under jordi, bitt deira andlit fast i løynd!
14 Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
So skal eg og lovprisa deg, som siger med di høgre vann.
15 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
Sjå elvhesten! Eg hev skapt han liksom deg; som ein ukse et han gras.
16 Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
Sjå då krafti i hans lender, i bukmusklarne hans styrke!
17 Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
Halen gjer han stiv som ceder, fast bogsenarne er tvinna.
18 Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
Knokarne er koparrøyrer, beini som jarnstenger er.
19 Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
Av Guds verk er han det fyrste, av sin skapar fekk han sverd.
20 Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
Bergi ber åt honom for, alle villdyr leikar der.
21 Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
Under lotusbusk han kviler, løyner seg i røyr og sev.
22 Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
Lotusbusk gjev honom skugge, piletre umkransar honom.
23 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
Strid gjeng elvi, ei han ottast; trygg er han um so sjølve Jordan fossar imot hans gap.
24 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
Kann ein tak han so han ser det, draga snara gjenom snuten?
