< Job 40 >
1 Så svarade nu HERREN Job och sade:
Korero mai ano a Ihowa ki a Hopa, i mea,
2 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
E tohe ana ranei ki te Kaha Rawa te tangata whakatohutohu? Ma te tangata e whakatupehupehu ana ki te Atua, mana e korero mai.
3 Job svarade HERREN och sade:
Ano ra ko Hopa ki a Ihowa; i mea ia,
4 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
Nana, ehara noa iho ahau. Ko te aha taku e whakahoki atu ai ki a koe? Ka kopania toku ringa ki toku mangai.
5 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
Kua kotahi taku koreotanga, a e kore ahau e whakahoki kupu atu; a tuarua rawa, otira kahore atu aku.
6 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
Katahi ka whakahokia mai e Ihowa ki a Hopa i roto i te tukauati, ka mea,
7 Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Tena ra, whakatane, whitikiria tou hope, a ka ui atu ahau ki a koe, mau ano e whakaatu mai ki ahau.
8 Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
Me whakakahore ano ranei e koe taku whakawa? Me whakahe ki ahau kia whakatikaia ai tau?
9 Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
He ringa pera ranei tou i to te Atua? He reo whatitiri ranei tou, he pera i tona?
10 Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
Tena ra, rakai i a koe inaianei ki te rangatiratanga, ki te kororia; tatai i a koe ki te honore, ki te mana.
11 Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
Ringihia atu te puhaketanga o tou riri; tirohia atu nga mea whakakake katoa, whakaititia iho.
12 Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
Titiro atu ki nga mea whakakake katoa, whakapikoa iho; takahia iho ano hoki te hunga kino i te wahi e tu na ratou.
13 Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
Huihuia atu ratou, huna ki te puehu, herea o ratou mata ki te wahi ngaro.
14 Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
Na ko reira ahau whakaae ai ki a koe, ma tou ringa matau ano koe e whakaora.
15 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
Na whakaaroa a Pehemoto, he mea hanga ngatahi korua naku; e kai ra i te tarutaru, ano he kau.
16 Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
Nana, ko tona kaha kei tona hope, ko tona pakaritanga kei nga uaua o tona kopu.
17 Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
Ko tona hiawero, ano he hita e tawhiria ana e ia: powhiwhiwhi tonu nga uaua o tona huha.
18 Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
Ko ona wheua, ano he korere parahi; ko ona rara, he poro rino.
19 Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
Ko ia te tino mea nui o nga ara o te Atua: ko tona kaihanga anake hei whakapa i tana hoari ki a ia.
20 Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
He pono ko nga maunga hei homai kai mana; kei reira ano e takaro ana nga kirehe katoa o te parae.
21 Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
Ko tona takotoranga ko raro i nga rakau kouru nui, i te rake kakaho, i te repo.
22 Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
Hei taupoki mona te whakamarumaru o nga rakau kouru nui, kei tetahi taha ona, kei tetahi taha, nga wirou o te awa.
23 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
Nana, ki te aki mai te waipuke, e kore ia e tuiri; u tonu tona whakaaro, ahakoa kokiri noa mai a Horano ki tona mangai.
24 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
E hopukia ranei ia e tetahi i a ia e mataara ana, e poka ranei i tona ihu ki te rore, puta noa?