Job 40
1 Så svarade nu HERREN Job och sade:
Tinovo’ Iehovà am’Iobe ty hoe,
2 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
Hatretrè’ ty mpandietse hao t’i El-Sadai? Manoiña, ry mpañeretse an’ Andrianañahareo.
3 Job svarade HERREN och sade:
Nanoiñe Iehovà ami’ty hoe t’Iobe:
4 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
Intoy o tsy manjofakeo; ino ty hahatoiñako azo? Hampikapefe’ ty tañako ty vavako.
5 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
Indraike ty nivolañeko fa tsy ho tovoñako; eka, indroe, fa tsy ho losoreko.
6 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
Aa le nanoiñe Iobe t’Iehovà boak’ an-talio ao, ami’ty hoe,
7 Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Midiaña hoe ondaty; hañontaneako le ihe ty hitaroñe amako.
8 Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
Hafote’o hao o zakakoo? Hamatse ahy irehe, hahazoa’o to?
9 Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
Amam-pitàñe manahake añ’Andrianañahare v’iheo? Mahafañotrok’ am-peo hambañ’ ama’e hao?
10 Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
Mihamina amañ’engeñe naho havañonañe; misaroña asiñe naho volonahetse;
11 Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
Adoaño o habose’o mandopatseo; jilovo ze hene mpirengevoke vaho afotsaho.
12 Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
Fonga rendreho ty mpibohaboha, le arèho; lialiao ambane o lo-tserekeo.
13 Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
Akafiro hitraofa’e an-debok’ ao; vahoro añ’etak’ ao o lahara’ iareoo.
14 Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
Le hiantofako ama’o te mahafandrombak’ azo o fità’o havanao.
15 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
Oniño hey ty Behemote, i naharoko fitseneañe ama’oy; mihinañe ahetse re manahake o añombeo.
16 Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
Heheke te am-poto-pe’e ao ty haozara’e, amo ozan-tro’eo ty hafatrara’e.
17 Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
Atora-kitsi’e hoe talý ty ohi’e; mifamanditse iaby o talin-ozan-toha’eo.
18 Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
Boda torisike o taola’eo, hoe tsotsò-by o kitso’eo
19 Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
Ie ty lohàñe amo satan’ añahareo; I namboatse azey ro mahafitotok’ ama’e am-pibara.
20 Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
Toe mamahan-kaneñe aze o vohitseo, amy fihisa’ o bibin-kivoke iabioy.
21 Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
Mandre ambane’ sohihy eo re, am-pipaliram-binda an-tane manginakinak’ ao.
22 Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
Mañalok’ aze ty talinjo’ o sohihio; miarikoboñ’ aze iaby o bararata añ’olon-dranoo.
23 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
Tsy ihondrahondrà’e ty fandipora’ i sakay; mahasibeke re ndra te isorotombaha’ Iordaney mb’am-bava’e.
24 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
Eo hao ty hahatsepak’aze te mañente; eo hao ty hahafangirike i oro’ey hampikavitse aze?
