Job 40
1 Så svarade nu HERREN Job och sade:
Et adiecit Dominus, et locutus est ad Iob:
2 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
Numquid qui contendit cum Deo, tam facile conquiescit? utique qui arguit Deum, debet respondere ei.
3 Job svarade HERREN och sade:
Respondens autem Iob Domino, dixit:
4 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
Qui leviter locutus sum, respondere quid possum? manum meam ponam super os meum.
5 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
Unum locutus sum, quod utinam non dixissem: et alterum, quibus ultra non addam.
6 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
Respondens autem Dominus Iob de turbine, dixit:
7 Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Accinge sicut vir lumbos tuos: interrogabo te: et indica mihi.
8 Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
Numquid irritum facies iudicium meum: et condemnabis me, ut te iustificeris?
9 Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
Et si habes brachium sicut Deus, et si voce simili tonas?
10 Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
Circumda tibi decorem, et in sublime erigere, et esto gloriosus, et speciosis induere vestibus.
11 Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
Disperge superbos in furore tuo, et respiciens omnem arrogantem humilia.
12 Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
Respice cunctos superbos, et confunde eos, et contere impios in loco suo.
13 Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
Absconde eos in pulvere simul, et facies eorum demerge in foveam:
14 Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
Et ego confitebor quod salvare te possit dextera tua.
15 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
Ecce, Behemoth, quem feci tecum, fœnum quasi bos comedet:
16 Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
Fortitudo eius in lumbis eius, et virtus illius in umbilico ventris eius.
17 Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
Stringit caudam suam quasi cedrum, nervi testiculorum eius perplexi sunt.
18 Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
Ossa eius velut fistulæ æris, cartilago illius quasi laminæ ferreæ.
19 Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
Ipse est principium viarum Dei, qui fecit eum, applicabit gladium eius.
20 Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
Huic montes herbas ferunt: omnes bestiæ agri ludent ibi.
21 Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
Sub umbra dormit in secreto calami, et in locis humentibus.
22 Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
Protegunt umbræ umbram eius, circumdabunt eum salices torrentis.
23 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
Ecce, absorbebit fluvium, et non mirabitur: et habet fiduciam quod influat Iordanis in os eius.
24 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
In oculis eius quasi hamo capiet eum, et in sudibus perforabit nares eius.
