Job 40
1 Så svarade nu HERREN Job och sade:
Der Herr erwiderte dem Job und sprach:
2 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
"Ist nun der Streit mit dem Allmächtigen zu Ende? Wer Gott anklagt, antworte drauf!"
3 Job svarade HERREN och sade:
Und Job erwiderte dem Herrn und sprach:
4 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
"Ich bin doch zu gering, daß ich Dir Antwort gebe; ich lege meine Hand auf meinen Mund.
5 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
Einmal hab ich geredet; ich widerspreche nimmer. Ein zweitesmal tu ich's nicht wieder."
6 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
Der Herr erwiderte dem Job nach diesem Wettersturm und sprach:
7 Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
"Auf, gürte deine Lenden wie ein Mann! Ich will dich fragen; du belehre mich!
8 Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
Willst du mein Recht vielleicht zunichte machen und mich verdammen, daß du Recht behältst?
9 Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
Hast du denn einen Arm wie Gott? Kannst du gleich diesem donnern lassen?
10 Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
Mit Hoheit schmücke dich und mit Erhabenheit. Umkleide dich mit Glanz und Herrlichkeit!
11 Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
Laß deines Zornes Gluten sich ergießen! Und wirf mit deinen Blicken jeden Stolzen nieder!
12 Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
Mit einem Blick demütige jeden Stolzen! An ihrem Orte wirf die Frevler nieder!
13 Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
Verbirg im Staube sie zumal. Und steck ihr Angesicht an den verborgenen Ort!
14 Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
Dann will auch ich dich loben, wenn du dir selber hilfst.
15 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
Das Nilpferd sieh dir an, das ich geschaffen, im Vergleich zu dir! Gleich einem Rinde frißt es Gras.
16 Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
Betrachte aber doch die Kraft in seinen Lenden und seine Stärke in den Muskeln seines Leibes!
17 Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
Gleich einer Zeder streckt es seinen Schweif hinaus. Die Sehnen seiner Schenkel, dicht verschlungen,
18 Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
und seine Knochen sind wie eherne Röhren, und seine Beine sind wie Eisenstäbe.
19 Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
Es ist dies Gottes Meisterwerk; sein Schöpfer gab ihm eine Sichel.
20 Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
Die Berge liefern ihm das Futter; es spottet aller wilden Tiere.
21 Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
Und unter Lotosbüschen lagert's dort in dem Versteck von Rohr und Schilf.
22 Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
Und Lotosbüschel überdachen es als Schattenspender; des Baches Weiden halten es umfangen.
23 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
Wenn sich ein Strom ergießt, wird ihm nicht bange. Es bleibt getrost, ergösse sich ein Jordan ihm ins Maul.
24 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
Kann man's mit seinen Augen bannen? Will man mit Stricken wohl die Nase ihm durchbohren?
