Job 4
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Y RESPONDIÓ Eliphaz el Temanita, y dijo:
2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
Si probáremos á hablarte, serte ha molesto; mas ¿quién podrá detener las palabras?
3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
He aquí, tú enseñabas á muchos, y las manos flacas corroborabas;
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
Al que vacilaba, enderezaban tus palabras, y esforzabas las rodillas que decaían.
5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
Mas ahora que [el mal] sobre ti ha venido, te es duro; y cuando ha llegado hasta ti, te turbas.
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
¿Es este tu temor, tu confianza, tu esperanza, y la perfección de tus caminos?
7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
Recapacita ahora, ¿quién que fuera inocente se perdiera? y ¿en dónde los rectos fueron cortados?
8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
Como yo he visto, los que aran iniquidad y siembran injuria, la siegan.
9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
Perecen por el aliento de Dios, y por el espíritu de su furor son consumidos.
10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
El bramido del león, y la voz del león, y los dientes de los leoncillos son quebrantados.
11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
El león viejo perece por falta de presa, y los hijos del león son esparcidos.
12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
El negocio también me era á mí oculto; mas mi oído ha percibido algo de ello.
13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
En imaginaciones de visiones nocturnas, cuando el sueño cae sobre los hombres,
14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
Sobrevínome un espanto y un temblor, que estremeció todos mis huesos:
15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
Y un espíritu pasó por delante de mí, que hizo se erizara el pelo de mi carne.
16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
Paróse un fantasma delante de mis ojos, cuyo rostro yo no conocí, y quedo, oí que decía:
17 »Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
¿Si será el hombre más justo que Dios? ¿si será el varón más limpio que el que lo hizo?
18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
He aquí que en sus siervos no confía, y notó necedad en sus ángeles;
19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
¡Cuánto más en los que habitan en casas de lodo, cuyo fundamento está en el polvo, y que serán quebrantados de la polilla!
20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
De la mañana á la tarde son quebrantados, y se pierden para siempre, sin haber quien lo considere.
21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
¿Su hermosura, no se pierde con ellos mismos? Mueren, y sin sabiduría.
