Job 4
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Então Elifaz, o Temanita, respondeu,
2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
“Se alguém se aventurar a falar com você, você ficará de luto? Mas quem pode se impedir de falar?
3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
Veja, você já instruiu muitos, você fortaleceu as mãos fracas.
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
Suas palavras apoiaram aquele que estava caindo, você tornou os joelhos frágeis e firmes.
5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
Mas agora chegou até você, e você desmaia. Isso o toca, e você está perturbado.
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
Sua piedade não é sua confiança? A integridade de seus caminhos não é sua esperança?
7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
“Lembre-se, agora, quem pereceu, sendo inocente? Ou onde foram os cortes verticais?
8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
According ao que tenho visto, aqueles que lavram a iniqüidade e semear problemas, colher o mesmo.
9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
Pelo sopro de Deus eles perecem. Pela explosão de sua raiva eles são consumidos.
10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
O rugido do leão, e a voz do leão feroz, os dentes dos leões jovens, estão quebrados.
11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
O velho leão perece por falta de presa. As crias da leoa estão dispersas no exterior.
12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
“Agora uma coisa foi trazida secretamente para mim. Meu ouvido recebeu um sussurro disso.
13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
Em pensamentos das visões da noite, quando o sono profundo cai sobre os homens,
14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
o medo veio sobre mim, e tremendo, o que fez todos os meus ossos tremerem.
15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
Então um espírito passou diante do meu rosto. Os cabelos da minha carne se levantaram.
16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
Ficou parado, mas eu não conseguia discernir sua aparência. Um formulário estava diante dos meus olhos. Silêncio, então eu ouvi uma voz, dizendo,
17 »Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
'O homem mortal deve ser mais justo que Deus? Será que um homem deve ser mais puro que seu Criador?
18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
Eis que ele não deposita confiança em seus servos. Ele acusa seus anjos de erro.
19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
Quanto mais aqueles que moram em casas de barro, cuja base está no pó, que são esmagados diante da traça!
20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
Between de manhã e à noite eles são destruídos. Eles perecem para sempre sem nada a ver com isso.
21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
O cordão da barraca deles não está arrancado dentro deles? Eles morrem, e isso sem sabedoria”.
