Job 4
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Maka berbicaralah Elifas, orang Teman:
2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
"Kesalkah engkau, bila orang mencoba berbicara kepadamu? Tetapi siapakah dapat tetap menutup mulutnya?
3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
Sesungguhnya, engkau telah mengajar banyak orang, dan tangan yang lemah telah engkau kuatkan;
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
orang yang jatuh telah dibangunkan oleh kata-katamu, dan lutut yang lemas telah kaukokohkan;
5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
tetapi sekarang, dirimu yang tertimpa, dan engkau kesal, dirimu terkena, dan engkau terkejut.
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
Bukankah takutmu akan Allah yang menjadi sandaranmu, dan kesalehan hidupmu menjadi pengharapanmu?
7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
Camkanlah ini: siapa binasa dengan tidak bersalah dan di manakah orang yang jujur dipunahkan?
8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
Yang telah kulihat ialah bahwa orang yang membajak kejahatan dan menabur kesusahan, ia menuainya juga.
9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
Mereka binasa oleh nafas Allah, dan lenyap oleh hembusan hidung-Nya.
10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
Singa mengaum, singa meraung--patahlah gigi singa-singa muda.
11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
Singa binasa karena kekurangan mangsa, dan anak-anak singa betina bercerai-berai.
12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
Suatu perkataan telah disampaikan kepadaku dengan diam-diam dan telingaku menangkap bisikannya,
13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
waktu bermenung oleh sebab khayal malam, ketika tidur nyenyak menghinggapi orang.
14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
Aku terkejut dan gentar, sehingga tulang-tulangku gemetar.
15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
Suatu roh melewati aku, tegaklah bulu romaku.
16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
Ia berhenti, tetapi rupanya tidak dapat kukenal. Suatu sosok ada di depan mataku, suara berbisik-bisik kudengar:
17 »Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
Mungkinkah seorang manusia benar di hadapan Allah, mungkinkah seseorang tahir di hadapan Penciptanya?
18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
Sesungguhnya, hamba-hamba-Nya tidak dipercayai-Nya, malaikat-malaikat-Nyap didapati-Nya tersesat,
19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
lebih-lebih lagi mereka yang diam dalam pondok tanah liat, yang dasarnya dalam debu, yang mati terpijat seperti gegat.
20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
Di antara pagi dan petang mereka dihancurkan, dan tanpa dihiraukan mereka binasa untuk selama-lamanya.
21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
Bukankah kemah mereka dicabut? Mereka mati, tetapi tanpa hikmat.
