Job 4

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

ויען אליפז התימני ויאמר

2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

הנסה דבר אליך תלאה ועצר במלין מי יוכל

3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

הנה יסרת רבים וידים רפות תחזק

4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

כושל יקימון מליך וברכים כרעות תאמץ

5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

כי עתה תבוא אליך ותלא תגע עדיך ותבהל

6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

הלא יראתך כסלתך תקותך ותם דרכיך

7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

זכר-נא--מי הוא נקי אבד ואיפה ישרים נכחדו

8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

כאשר ראיתי חרשי און וזרעי עמל יקצרהו

9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

מנשמת אלוה יאבדו ומרוח אפו יכלו

10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

שאגת אריה וקול שחל ושני כפירים נתעו

11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

ליש אבד מבלי-טרף ובני לביא יתפרדו

12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

ואלי דבר יגנב ותקח אזני שמץ מנהו

13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

בשעפים מחזינות לילה בנפל תרדמה על-אנשים

14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

פחד קראני ורעדה ורב עצמותי הפחיד

15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

ורוח על-פני יחלף תסמר שערת בשרי

16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

יעמד ולא אכיר מראהו-- תמונה לנגד עיני דממה וקול אשמע

17 »Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

האנוש מאלוה יצדק אם מעשהו יטהר-גבר

18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

הן בעבדיו לא יאמין ובמלאכיו ישים תהלה

19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

אף שכני בתי-חמר--אשר-בעפר יסודם ידכאום לפני-עש

20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

מבקר לערב יכתו מבלי משים לנצח יאבדו

21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»

הלא-נסע יתרם בם ימותו ולא בחכמה