Job 4
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Konsa, Éliphaz, Temanit lan te reponn;
2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
Si yon moun ta eseye pale yon mo avèk ou, èske ou va pèdi pasyans? Men se kilès ki kab refize pale?
3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
Gade byen, ou te enstwi anpil lòt moun; ou te ranfòse menm fèb yo.
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
Pawòl ou yo te ede fèb yo kanpe, e ou te ranfòse jenou ki manke fòs yo.
5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
Men koulye a, se sou ou sa rive, e ou pa gen pasyans. Sa touche ou menm e ou vin dekouraje nèt.
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
Èske se pa lakrent Bondye pa ou ki konfyans ou, ak entegrite chemen ou yo ki espwa ou?
7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
“Sonje byen se kilès ki kon peri inosan? Oswa ki kote ou wè moun ladwati yo te detwi?
8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
Selon sa ke mwen menm te wè, sila ki raboure inikite yo, ak sila ki simen twoub yo, yo rekòlte li.
9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
Pa souf Bondye, yo peri, e pa van chalè Li, yo fini nèt.
10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
Gwo vwa a lyon fewòs la, vwa fewòs a lyon an, e dan a jenn lyon yo fin kase.
11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
Pi gran lyon an peri paske li manke manje, e pitit li yo vin gaye.
12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
“Alò, an kachèt yon pawòl rive sou mwen; zòrèy mwen te resevwa yon ti souf li.
13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
Pami refleksyon enkyetan ki sòti nan vizyon lannwit yo, lè dòmi pwofon tonbe sou moun,
14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
laperèz te vini sou mwen. Mwen te tranble e zo m yo te souke.
15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
Konsa, yon lespri te pase kote figi mwen; plim sou chè mwen, te kanpe sou kò m.
16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
Li te kanpe an plas, men mwen pa t kab distenge aparans li. Yon fòm te devan zye m. Te gen silans, epi mwen te tande yon vwa:
17 »Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
'Èske lòm kapab jis devan Bondye? Èske yon nonm kapab san tach devan Sila ki fè l la?
18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
Menm nan sèvitè Li yo, Li pa mete konfyans; ak pwòp zanj Li yo, Li jwenn fot.
19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
Konbyen anplis, pou sila ki rete nan kay fèt an ajil yo, ki gen pousyè kon fondasyon, ki vin kraze devan papiyon!
20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
Antre maten ak aswè, yo vin kase an mòso; san yo pa wè anyen, yo peri nèt.
21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
Èske kòd soutyen tant yo pa plwaye pa anndan? Yo mouri konsa, san sajès.'
