Job 4
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Und Eliphas, der Temaniter, antwortete und sprach:
2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
Wenn man ein Wort an dich versucht, wird es dich verdrießen? Doch die Worte zurückzuhalten, wer vermöchte es?
3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
Siehe, du hast viele unterwiesen, und erschlaffte Hände stärktest du;
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
den Strauchelnden richteten deine Worte auf, und sinkende Knie hast du befestigt.
5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
Doch nun kommt es an dich, und es verdrießt dich; es erreicht dich, und du bist bestürzt.
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
Ist nicht deine Gottesfurcht deine Zuversicht, die Vollkommenheit deiner Wege deine Hoffnung?
7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
Gedenke doch: Wer ist als Unschuldiger umgekommen, und wo sind Rechtschaffene vertilgt worden?
8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
So wie ich es gesehen habe: die Unheil pflügen und Mühsal säen, ernten es.
9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
Durch den Odem Gottes kommen sie um, und durch den Hauch seiner Nase vergehen sie.
10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
Das Brüllen des Löwen und des Brüllers Stimme sind verstummt, und die Zähne der jungen Löwen sind ausgebrochen;
11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
der Löwe kommt um aus Mangel an Raub, und die Jungen der Löwin werden zerstreut.
12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
Und zu mir gelangte verstohlen ein Wort, und mein Ohr vernahm ein Geflüster davon.
13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
In Gedanken, welche Nachtgesichte hervorrufen, wenn tiefer Schlaf die Menschen befällt,
14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
kam Schauer über mich und Beben, und durchschauerte alle meine Gebeine;
15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
und ein Geist zog vor meinem Angesicht vorüber, das Haar meines Leibes starrte empor.
16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
Es stand da, und ich erkannte sein Aussehen nicht; ein Bild war vor meinen Augen, ein Säuseln und eine Stimme hörte ich:
17 »Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
Sollte ein Mensch gerechter sein als Gott, oder ein Mann reiner als der ihn gemacht hat?
18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
Siehe, auf seine Knechte vertraut er nicht, und seinen Engeln legt er Irrtum zur Last:
19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
wieviel mehr denen, die in Lehmhäusern wohnen, deren Grund im Staube ist! Wie Motten werden sie zertreten.
20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
Von Morgen bis Abend werden sie zerschmettert; ohne daß man's beachtet, kommen sie um auf ewig.
21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
Ist es nicht so? Wird ihr Zeltstrick an ihnen weggerissen, so sterben sie, und nicht in Weisheit.
