Job 4
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Or, répondant, Eliphaz, Thémanite, dit:
2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
Si nous commençons à te parler, peut-être le supporteras-tu avec peine; mais qui pourrait retenir les paroles qu’il a conçues?
3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
Voilà que tu as instruit un grand nombre de personnes et fortifié des mains affaiblies.
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
Tes discours ont affermi ceux qui vacillaient, et tu as fortifié les genoux tremblants.
5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
Mais maintenant la plaie est venue sur toi, et tu as perdu courage; elle t’a touché, et tu es troublé.
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
Où donc est ta crainte de Dieu, ta force, ta patience, la perfection de tes voies?
7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
Cherche dans ton souvenir, je t’en conjure; qui a jamais péri innocent? ou quand des justes ont-ils été exterminés?
8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
Mais plutôt j’ai vu que ceux qui opèrent l’iniquité, sèment des douleurs et les moissonnent.
9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
Ont péri au souffle de Dieu, et que par le vent de sa colère ils ont été consumés.
10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
Le rugissement du lion, et la voix de la lionne et les dents des petits lions ont été brisés.
11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
Le tigre a péri, parce qu’il n’avait pas de proie, et les petits du lion ont été dissipés.
12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
Cependant une parole secrète m’a été dite, et mon oreille a saisi comme furtivement la suite de sa susurration.
13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
Dans l’horreur d’une vision nocturne, quand le sommeil a coutume de s’emparer des hommes,
14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
L’effroi me saisit, et un tremblement; et tous mes os furent glacés d’épouvante.
15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
Et comme un esprit passait, moi présent, les poils de ma chair se hérissèrent.
16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
Il s’arrêta quelqu’un dont je ne connaissais pas le visage, un spectre devant mes yeux, et j’entendis sa voix comme un léger souffle:
17 »Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
Est-ce qu’un mortel, comparé à Dieu, sera trouvé juste, ou un homme sera-t-il plus juste que son créateur?
18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
Voilà que ceux qui le servent ne sont pas stables, et même dans ses anges il a trouvé de la dépravation.
19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
Combien plus ceux qui habitent des maisons de boue, qui ont un fondement de terre, seront comme rongés de vers!
20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
Du matin au soir, ils seront moissonnés; parce que nul n’a l’intelligence, ils périront éternellement.
21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
Ceux mêmes qui sont restés d’entre eux seront emportés; ils mourront, mais non dans la sagesse.
