Job 4

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Then Eliphaz the Temanite answered and said,

2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

If anyone tries to speak with you, will you be impatient? But who can stop himself from speaking?

3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

See, you have instructed many; you have strengthened weak hands.

4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

Your words have supported him who was falling; you have made feeble knees firm.

5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

But now trouble has come to you, and you are weary; it touches you, and you are troubled.

6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

Is not your fear your confidence, and the integrity of your ways your hope?

7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

Think about this, please: Who has ever perished when innocent? Or when were the upright people ever cut off?

8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

According to what I have seen, those who plow iniquity and sow trouble reap it.

9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

By the breath of God they perish; by the blast of his anger they are consumed.

10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

The roaring of the lion, the voice of the fierce lion, the teeth of the young lions—they are broken.

11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

The old lion perishes for lack of victims; the cubs of the lioness are scattered everywhere.

12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

Now a certain matter was secretly brought to me, and my ear received a whisper about it.

13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

Then came thoughts from visions in the night, when deep sleep falls on people.

14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

It was at night when fear and trembling came upon me, and all my bones shook.

15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

Then a spirit passed before my face, and the hair of my flesh stood up.

16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

The spirit stood still, but I could not discern its appearance. A form was before my eyes; there was silence, and I heard a voice that said,

17 »Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

“Can a mortal man be more righteous than God? Can a man be more pure than his Maker?

18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

See, if God puts no trust in his servants; if he accuses his angels of folly,

19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

how much more is this true of those who live in houses of clay, whose foundation is in the dust, who are crushed sooner than a moth?

20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

Between morning and evening they are destroyed; they perish forever without anyone noticing them.

21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»

Are not their tent cords plucked up among them? They die; they die without wisdom.