Job 4
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Then Eliphaz the Temanite answered Job.
2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
“Could I say a word? I don't want to upset you but who could keep quiet and not respond?
3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
You've certainly encouraged many people and supported those who are weak.
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
Your advice has helped those who are stumbling not to fall, and you have strengthened those whose knees are weak.
5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
But now you're the one suffering and you're upset.
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
Wasn't it your reverence for God that gave you confidence and your integrity that gave you hope?
7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
Think about it: since when did the innocent die? Since when were good people destroyed?
8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
From what I've seen it's those who plant evil and sow trouble who reap the same!
9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
A breath from God destroys them; a blast of his anger wipes them out.
10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
Lions may roar and growl, but their teeth still break.
11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
Even a lion dies from lack of food, and the lioness' cubs are scattered.
12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
A word quietly crept up on me; a whisper reached my ear.
13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
Troubling thoughts came to me in nightmares when you fall into a deep sleep.
14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
I became terrified and trembled; all my bones were shaking.
15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
Then a breath brushed my face and gave me goose-pimples.
16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
Something stopped, but I couldn't see its face. My eyes could only make out a shape. It was totally quiet, and then I heard a voice:
17 »Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
‘Can anyone be right before God? Can anyone be pure before their Maker?
18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
If he doesn't even trust his servants, and he says his angels make mistakes,
19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
how much more does this apply to those who live in these houses made of clay, whose foundations are based on dust, who fall apart like clothing to a moth?
20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
Alive in the morning, they are dead by evening. They die, unnoticed.
21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
They are like tent ropes that are pulled up, and they collapse in death. They die without wisdom.’
