Job 4
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
But Eliphaz the Themanite, answering, said:
2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
If we start to speak to you, perhaps you will take it badly, but who can hold back the words he has conceived?
3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
Behold, you have taught many, and you have strengthened weary hands.
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
Your words have reassured the wavering, and you have fortified the trembling knees.
5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
But now the scourge has overcome you, and you falter. It has touched you, and you are disturbed.
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
Where is your reverence, your fortitude, your patience, and the perfection of your ways?
7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
Consider this, I beg you: who ever perished being innocent? Or when have the righteous been destroyed?
8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
In fact, I have instead seen those who work iniquity and who sow resentments, reap them,
9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
perishing by the breath of God, and being consumed by the wrath of his spirit.
10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
The roaring of the lion, and the voice of the lioness, and the teeth of young lions have been worn away.
11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
The tiger has perished because it does not have prey, and the young lions have been scattered.
12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
Furthermore, a word was spoken to me in secret, and, as if by theft, my ears received the pulse of its whisper.
13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
In the horror of a vision by night, when men are accustomed to be overtaken by a deep sleep,
14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
fear and trembling seized me and all my bones were terrified.
15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
And when a spirit passed before me, the hair on my body stood up.
16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
There appeared an image before my eyes, someone whose face I did not recognize, and I heard a voice like a gentle breeze.
17 »Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
Should man be justified in relation to God, or will a man be more pure than his Maker?
18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
Behold, those who serve him are not steadfast, and in his angels he finds imperfection.
19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
How much more will those who live in houses of clay, which have an earthly foundation, be consumed like the moth?
20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
From morning all the way to evening, they will be cut down, and because no one understands, they will be destroyed without ceasing.
21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö.»
But those who are left behind will be taken away from them; they will die, and not in wisdom.
