Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Znaš li vrijeme kad se divokoze koze? i jesi li vidio kad se košute legu?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Jesi li izbrojio mjesece, dokle nose? znaš li vrijeme kad se legu?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Kako se savijaju, mlad svoju ispuštaju, i opraštaju se bolova?
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Kako jaèa mlad njihova, raste po polju i otišavši ne vraæa se k njima?
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Ko je pustio divljega magarca da je slobodan, i remene divljemu magarcu ko je razdriješio?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Kojemu odredih pustinju za kuæu i za stan slatinu.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
On se smije vrevi gradskoj, i ne sluša vike nastojnikove.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Što nalazi u gorama, ono mu je piæa, i traži svaku zelen.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Bi li ti jednorog htio služiti? bi li noæivao za jaslima tvojim?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Možeš li vezati užem jednoroga da ore? hoæe li vlaèiti brazde za tobom?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Hoæeš li se osloniti na nj što mu je snaga velika? i ostaviti na njemu svoj posao?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Hoæeš li se pouzdati u nj da æe ti svesti ljetinu i na gumno tvoje složiti?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
Jesi li ti dao paunu lijepa krila i perje èaplji ili noju?
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Koji snese na zemlji jajca svoja, i ostavi da ih prah grije;
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
I ne misli da æe ih noga razbiti i zvijer poljska zgaziti;
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Nemilostiv je ptiæima svojim kao da nijesu njegovi, i da mu trud ne bude uzalud ne boji se.
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Jer mu Bog nije dao mudrost niti mu je udijelio razuma.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Kad se podigne u vis, smije se konju i konjiku.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Jesi li ti dao konju jaèinu? jesi li ti okitio vrat njegov rzanjem?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Hoæeš li ga poplašiti kao skakavca? frkanje nozdrva njegovijeh strašno je;
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Kopa zemlju, veseo je od sile, ide na susret oružju;
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Smije se strahu i ne plaši se niti uzmièe ispred maèa;
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Kad zvekæe nad njim tul i sijeva koplje i sulica;
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Od nemirnoæe i ljutine kopa zemlju, i ne može da stoji kad truba zatrubi.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Kad truba zatrubi, on vrišti, izdaleka èuje boj, viku vojvoda i pokliè.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Eda li po tvome razumu leti jastrijeb? širi krila svoja na jug?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Eda li se na tvoju zapovijest diže u vis orao, i na visini vije gnijezdo?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Na stijeni stanuje i bavi se, navrh stijene, na tvrdu mjestu.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Odatle gleda hrane, daleko mu vide oèi.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
I ptiæi njegovi piju krv, i gdje su mrtva tjelesa ondje je on.
