Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Sabes tu o tempo em que as cabras montesas dão filhotes? Ou observaste tu as cervas quando em trabalho de parto?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Contaste os meses que elas cumprem, e sabes o tempo de seu parto?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Quando se encurvam, produzem seus filhos, [e] lançam de si suas dores.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Seus filhos se fortalecem, crescem como o trigo; saem, e nunca mais voltam a elas.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Quem despediu livre ao asno montês? E quem ao asno selvagem soltou das ataduras?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Ao qual eu dei a terra desabitada por casa, e a terra salgada por suas moradas.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
Ele zomba do tumulto da cidade; não ouve os gritos do condutor.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
A extensão dos montes é seu pasto; e busca tudo o que é verde.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Por acaso o boi selvagem quererá te servir, ou ficará junto de tua manjedoura?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Ou amarrarás ao boi selvagem com sua corda para o arado? Ou lavrará ele aos campos atrás de ti?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Confiarás nele, por ser grande sua força, e deixarás que ele faça teu trabalho?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Porás tua confiança nele, para que ele colha tua semente, e a junte em tua eira?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
As asas da avestruz batem alegremente, mas são suas asas e penas como as da cegonha?
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Ela deixa seus ovos na terra, e os esquenta no chão,
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
E se esquece de que pés podem os pisar, e os animais do campo [podem] os esmagar.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Age duramente para com seus filhos, como se não fossem seus, sem temer que seu trabalho tenha sido em vão.
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Porque Deus a privou de sabedoria, e não lhe repartiu entendimento.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Porém quando se levanta para correr, zomba do cavalo e do seu cavaleiro.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
És tu que dás força ao cavalo, ou que vestes seu pescoço com crina?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Podes tu o espantar como a um gafanhoto? O sopro de suas narinas é terrível.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Ele escarva a terra, alegra-se de sua força, [e] sai ao encontro das armas;
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Ele zomba do medo, e não se espanta; nem volta para trás por causa da espada.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Contra ele rangem a aljava, o ferro brilhante da lança e do dardo;
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Sacudido-se com furor, ele escarva a terra; ele não fica parado ao som da trombeta.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Ao som das trombetas diz: Eia! E desde longe cheira a batalha, o grito dos capitães, e o barulho.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Por acaso é por tua inteligência que o gavião voa, [e] estende suas asas para o sul?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Ou é por tua ordem que a água voa alto e põe seu ninho na altura?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Nas penhas ela mora e habita; no cume das penhas, e em lugares seguros.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Desde ali espia a comida; seus olhos avistam de longe.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Seus filhotes sugam sangue; e onde houver cadáveres, ali ela está.
