Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Czy znasz porę, kiedy rodzą górskie kozice? Czy wiesz, kiedy rodzą łanie?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Czy możesz zliczyć miesiące, w których noszą [młode]? Czy znasz czas ich porodu?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Przykucają, rodzą swoje młode, pozbywają się ich z bólem;
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Ich młode wzmacniają się, rosną wśród zboża, odchodzą i już do nich nie wracają.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Kto wypuścił dzikiego osła na wolność i kto rozwiązał jego pęta?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
[Za] dom dałem mu pustynię, a [za] jego mieszkanie słone miejsca.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
On naśmiewa się ze zgiełku miejskiego i nie słucha głosu poganiacza.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Wypatruje w górach paszy i szuka wszelkiej zielonej trawy.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Czy jednorożec zechce ci służyć albo nocować przy twoim żłobie?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Czy możesz powrozem zaprzęgać jednorożca do bruzdy? Czy będzie bronował doliny za tobą?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Czy zaufasz mu, ponieważ jego siła jest wielka? Czy powierzysz mu swoją pracę?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Czy zawierzysz mu, że zwiezie twoje ziarno i zgromadzi je w twoim spichlerzu?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
Czy [dałeś] pawiowi piękne skrzydła, a skrzydła i pióra strusiowi?
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Składa swoje jaja na ziemię i ogrzewa je w prochu;
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
I zapomina, że noga może je rozgnieść lub dzikie zwierzę może zdeptać.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Jest twardy [dla] swoich młodych, [jakby] nie [były] jego. Nie boi się, że jego trud jest próżny;
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Bo Bóg pozbawił go mądrości i nie udzielił mu rozumu.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Kiedy jednak podnosi się wysoko, naśmiewa się z konia i z jego jeźdźca.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Czy możesz dać koniowi moc? Czy rżeniem ozdobiłeś jego szyję?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Czy przestraszysz go jak szarańczę? Parskanie jego nozdrzy [jest] straszne.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Grzebie [kopytem] w ziemi i cieszy się [swą] siłą, biegnie przeciwko uzbrojonym.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Drwi sobie z lęku i nie boi się, i nie ustępuje przed ostrzem miecza.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Kołczan na nim chrzęści, błyszczy oszczep i dzida.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Z grzmotem i z gniewem pochłania ziemię i nie staje spokojnie na głos trąby.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Na głos trąby mówi: Ha, ha; z daleka czuje bitwę, grom dowódców i okrzyk.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Czy dzięki twojemu rozumowi lata jastrząb [i] rozciąga swe skrzydła ku południu?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Czy na twój rozkaz orzeł wzbija się i zakłada swoje gniazdo wysoko?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Mieszka na skale, przebywa na iglicach jak na zamku.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Stamtąd wypatruje [sobie] pokarmu, jego oczy widzą daleko.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Jego młode też piją krew, a gdzie są zabici, tam jest on.
