Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
“Yeroo itti qellejjeen dhaltu beektaa? Yeroo itti borofni ilmoo ishee dhaltu argiteertaa?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Jiʼa isaan garaatti ilmaan baatan ni lakkooftaa? Yeroo isaan itti dhalan ni beektaa?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Isaan jilbeenfatanii ilmaan isaanii dhalu; foolachuu isaaniis ni hobbaafatu.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Ilmaan isaanii ni jabaatu; alattis ni guddatu; baʼanii ni deemu; hin deebiʼanis.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
“Eenyutu harree diidaa gad dhiise? Funyoo isaas eenyutu hiike?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Ani gammoojjii mana isaa, lafa soogiddaas iddoo jireenya isaa godheen kenneef.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
Inni waca magaalaa keessaatti ni kolfa; iyya konkolaachisaas hin dhagaʼu.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Waan dheedu argachuuf tulluuwwan irra laba; waan lalisaa hundas ni barbaada.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
“Gafarsi si tajaajiluuf siif ajajamaa? Dallaa kee keessas ni bulaa?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Akka inni lafa siif qotuuf funyoodhaan isa hidhuu ni dandeessaa? Yookaan inni si duubaan boʼoo ni baasaa?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Ati waan inni humna guddaa qabuuf isa ni amanattaa? Hojii kee jabaa illee isatti ni dhiiftaa?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Akka inni midhaan kee walitti qabee oobdii kee irratti siif tuuluuf isa ni abdattaa?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
“Guchiin gammachuudhaan qoochoo ishee afarsiti; garuu qoochoo fi baallee huummootiin wal bira hin qabamu.
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Hanqaaquu ishee lafa irratti buufti; akka itti hoʼuufis cirracha keessatti dhiifti;
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
garuu akka miilli wayii caccabsu, akka bineensi irra ejjetu hin yaadattu.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Cuucii isheettis akka waan isaan kan ishee hin taʼiniitti garaa jabaatti; yoo dadhabbiin ishee akkasumaan bade illee isheef homaa miti;
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Waaqni ogummaadhaan ishee hin badhaafneetii; yookaan hubannaa isheef hin qoodne.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Yeroo fiiguuf qoochoo ishee balʼifattutti, isheen fardaa fi namicha gulufutti kofalti.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
“Ati fardaaf jabina ni kennitaa? Yookaan morma isaatti gama uffisuu dandeessaa?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Akka inni akkuma hawwaannisaatti utaalu ni gootaa? Ulfinni korrisa isaas sodaachisaa dha.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Inni humna isaatti gammadee akka malee guulee lafa dhidhiita; baʼees miʼa lolaatti qajeela.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Inni sodaatti ni kolfa; waan tokko illee hin sodaatu; goraadee irraas duubatti hin deebiʼu.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Manʼeen xiyyaa, eeboo fi ankaaseen calaqqisus cinaacha isaatti bubbuʼee kililcha.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Siʼaaʼee rommuudhaan lafa haadha; yeroo malakanni afuufamutti illee obsee dhaabachuu hin dandaʼu.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Inni yommuu malakanni afuufamutti ‘Uffee’ jedhee imimsa; waca ajajjootaatii fi iyya waraanaa, foolii waraanaa illee fagoottu suufa.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
“Cululleen ogummaa keetiin barriftee qoochoo ishees gara kibbaatti balʼiftii?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Risaan ajaja keetiin ol baʼee ol fagootti mana isaa ijaarrataa?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Inni qarqara hallayyaa irra jiraata; halkanis achuma bula; kattaan fofottoqaanis daʼoo isaa ti.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Achi taaʼees waan nyaatu adamsa; iji isaas fagootti waan sana arga.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Cuucoliin isaa dhiiga dhugu; innis lafa raqni jiruu hin dhabamu.”
