Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
numquid nosti tempus partus hibicum in petris vel parturientes cervas observasti
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
dinumerasti menses conceptus earum et scisti tempus partus earum
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
incurvantur ad fetum et pariunt et rugitus emittunt
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
separantur filii earum pergunt ad pastum egrediuntur et non revertuntur ad eas
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
quis dimisit onagrum liberum et vincula eius quis solvit
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
cui dedi in solitudine domum et tabernacula eius in terra salsuginis
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
contemnit multitudinem civitatis clamorem exactoris non audit
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
circumspicit montes pascuae suae et virentia quaeque perquirit
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
numquid volet rinoceros servire tibi aut morabitur ad praesepe tuum
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
numquid alligabis rinocerota ad arandum loro tuo aut confringet glebas vallium post te
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
numquid fiduciam habebis in magna fortitudine eius et derelinques ei labores tuos
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
numquid credes ei quoniam reddat sementem tibi et aream tuam congreget
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
pinna strutionum similis est pinnis herodii et accipitris
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
quando derelinquit in terra ova sua tu forsitan in pulvere calefacis ea
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
obliviscitur quod pes conculcet ea aut bestiae agri conterant
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
duratur ad filios suos quasi non sint sui frustra laboravit nullo timore cogente
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
privavit enim eam Deus sapientia nec dedit illi intellegentiam
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
cum tempus fuerit in altum alas erigit deridet equitem et ascensorem eius
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
numquid praebebis equo fortitudinem aut circumdabis collo eius hinnitum
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
numquid suscitabis eum quasi lucustas gloria narium eius terror
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
terram ungula fodit exultat audacter in occursum pergit armatis
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
contemnit pavorem nec cedit gladio
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
super ipsum sonabit faretra vibrabit hasta et clypeus
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
fervens et fremens sorbet terram nec reputat tubae sonare clangorem
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
ubi audierit bucinam dicet va procul odoratur bellum exhortationem ducum et ululatum exercitus
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
numquid per sapientiam tuam plumescit accipiter expandens alas suas ad austrum
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
aut ad praeceptum tuum elevabitur aquila et in arduis ponet nidum suum
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
in petris manet et in praeruptis silicibus commoratur atque inaccessis rupibus
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
inde contemplatur escam et de longe oculi eius prospiciunt
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
pulli eius lambent sanguinem et ubicumque cadaver fuerit statim adest
