Job 39

1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

なんぢ岩間の山羊が子を產む時をしるや また麀鹿の產に臨むを見しや

2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

なんぢ是等の在胎の月を數へうるや また是等が產む時を知るや

3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

これらは身を鞠めて子を產みその痛苦を出す

4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

またその子は強くなりて野に育ち 出ゆきて再たびその親にかへらず

5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

誰が野驢馬を放ちて自由にせしや 誰が野驢馬の繋繩を解しや

6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

われ野をその家となし 荒野をその住所となせり

7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

是は邑の喧閙を賤しめ 馭者の號呼を聽いれず

8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

山を走まはりて草を食ひ 各種の靑き物を尋ぬ

9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

兕肯て汝に事へ なんぢの飼草槽の傍にとどまらんや

10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

なんぢ兕に綱附て阡陌をあるかせ得んや 是あに汝にしたがひて谷に馬鈀を牽んや

11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

その力おほいなればとて汝これに恃まんや またなんぢの工事をこれに任せんや

12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

なんぢこれにたよりて己が穀物を運びかへらせ之を打禾塲にあつめしめんや

13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

駝鳥は歡然にその翼を皷ふ 然どもその羽と毛とはあに鶴にしかんや

14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

是はその卵を土の中に棄おき これを砂の中にて暖たまらしめ

15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

足にてその潰さるべきと 野の獸のこれを踐むべきとを思はず

16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

これはその子に情なくして宛然おのれの子ならざるが如くし その劬勞の空しくなるも繋念ところ無し

17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

是は神これに智慧を授けず穎悟を與へざるが故なり

18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

その身をおこして走るにおいては馬をもその騎手をも嘲けるべし

19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

なんぢ馬に力を與へしや その頸に勇ましき鬣を粧ひしや

20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

なんぢ之を蝗蟲のごとく飛しむるや その嘶なく聲の響は畏るべし

21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

谷を踋爬て力に誇り 自ら進みて兵士に向ふ

22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

懼るることを笑ひて驚ろくところ無く 劍にむかふとも退ぞかず

23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

矢筒その上に鳴り 鎗に矛あひきらめく

24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

猛りつ狂ひつ地を一呑にし 喇叭の聲鳴わたるも立どまる事なし

25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

喇叭の鳴ごとにハーハーと言ひ遠方より戰鬪を嗅つけ 將帥の大聲および吶喊聲を聞しる

26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

鷹の飛かけり その羽翼を舒て南に向ふは豈なんぢの智慧によるならんや

27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

鷲の翔のぼり 高き處に巣を營なむは豈なんぢの命令に依んや

28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

これは岩の上に住所を構へ 岩の尖所または峻險き所に居り

29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

其處よりして攫むべき物をうかがふ その目のおよぶところ遠し

30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.

その子等もまた血を吸ふ 凡そ殺されし者のあるところには是そこに在り