Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Ismered-e a kőszáli zergék ellésének idejét, a szarvasünőnek vajúdását megvigyázod-e;
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
számlálod-e a hónapokat, melyeket kitöltenek, s ismered-e ellésük idejét?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Legörnyednek, kölykeiket világra hozzák, fájdalmaikat elbocsátják.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Fiaik erőre kapnak, felnövekednek a szabadban, kimennek és nem térnek vissza.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Ki bocsátotta szabadon a vadszamarat, s az erdei szamár köteleit ki oldotta meg?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Amelynek a sivatagot tettem házává, és lakásává a sós földet;
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
nevet a városnak zaján, a hajtónak lármázását nem hallja;
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
a mit a hegyeken kifürkészett, az legelője, s minden zöld után kutat.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Akarna-e a reém téged szolgálni, avagy meghál-e jászolodnál?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Odakötöd-e a reémet istrángjával a barázdához, vagy boronálja-e a völgyeket to utánad?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Bízhatsz-e benne, mert nagy az ereje, s ráhagyhatod-e szerzeményedet?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Hiszel-e benne, hogy behordja vetésedet s begyűjti szérűdre?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
A strucznak szárnya vígan csattog, vajon tolla jámbor-e, meg tollazata?
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Mert a földnek hagyja tojásait és a poron melegíti,
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
s felejti, hogy a láb eltiporja s a mező vadja széttapossa;
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
keménykedik fiókáival, mintha nem volnának övéi, hogy hiába a fáradalma, az nem a rettegése;
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
mert Isten elfeledtette vele a bölcsséget, s nem adott neki részt az értelemben.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
A midőn a magasba szökell, neveti a lovat és lovasát.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Adsz-e a lónak erőt, öltesz-e nyakára sörényt?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Ugráltatod-e mint a sáskát?
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Fenséges tüsszögése – rettenet.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Kémlelnek a síkon, akkor örvend erejében, kivonul a fegyver elébe; nevet a félelemnek, s nem retten meg s nem hátrál meg kard elől.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Fölötte zörög a tegez, villogó dárda és lándzsa;
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
tombolva és háborogva habzsolja a földet, s nem marad helyén, a mikor hallik a harsona.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
A mint hallik a harsona, azt mondja: Haj; messziről szimatolja a csatát, a vezérek dörgedelmét és a riadást.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
A te értelmedből repül-e fel a karvaly s terjeszti szárnyait a délnek;
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
avagy parancsodra emelkedik-e a sas, midőn magasba rakja fészkét?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Sziklán lakik és honol, sziklának fokán és hegyi várban;
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
onnan kémlel eledelre, messzire tekintenek ki szemei:
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
fiókái pedig vért hörpölnek, s a hol holttetemek vannak, ott van ő.
