Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
| הידעת--עת לדת יעלי-סלע חלל אילות תשמר |
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
| תספר ירחים תמלאנה וידעת עת לדתנה |
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
| תכרענה ילדיהן תפלחנה חבליהם תשלחנה |
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
| יחלמו בניהם ירבו בבר יצאו ולא-שבו למו |
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
| מי-שלח פרא חפשי ומסרות ערוד מי פתח |
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
| אשר-שמתי ערבה ביתו ומשכנותיו מלחה |
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
| ישחק להמון קריה תשאות נגש לא ישמע |
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
| יתור הרים מרעהו ואחר כל-ירוק ידרוש |
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
| היאבה רים עבדך אם-ילין על-אבוסך |
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
| התקשר-רים בתלם עבתו אם-ישדד עמקים אחריך |
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
| התבטח-בו כי-רב כחו ותעזב אליו יגיעך |
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
| התאמין בו כי-ישוב (ישיב) זרעך וגרנך יאסף |
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
| כנף-רננים נעלסה אם-אברה חסידה ונצה |
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
| כי-תעזב לארץ בציה ועל-עפר תחמם |
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
| ותשכח כי-רגל תזורה וחית השדה תדושה |
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
| הקשיח בניה ללא-לה לריק יגיעה בלי-פחד |
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
| כי-השה אלוה חכמה ולא-חלק לה בבינה |
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
| כעת במרום תמריא תשחק לסוס ולרכבו |
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
| התתן לסוס גבורה התלביש צוארו רעמה |
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
| התרעישנו כארבה הוד נחרו אימה |
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
| יחפרו בעמק וישיש בכח יצא לקראת-נשק |
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
| ישחק לפחד ולא יחת ולא-ישוב מפני-חרב |
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
| עליו תרנה אשפה להב חנית וכידון |
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
| ברעש ורגז יגמא-ארץ ולא-יאמין כי-קול שופר |
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
| בדי שפר יאמר האח-- ומרחוק יריח מלחמה רעם שרים ותרועה |
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
| המבינתך יאבר-נץ יפרש כנפו לתימן |
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
| אם-על-פיך יגביה נשר וכי ירים קנו |
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
| סלע ישכן ויתלנן-- על שן-סלע ומצודה |
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
| משם חפר-אכל למרחוק עיניו יביטו |
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
| ואפרחו יעלעו-דם ובאשר חללים שם הוא |
