Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Do you know at what time the wild goats in the rocks bear their young? Can you watch when the deer are having their fawns?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Can you count the months that they gestate? Do you know the time when they bear their young?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
They crouch down and birth their young, and then they finish their labor pains.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Their young ones become strong and grow up in the open fields; they go out and do not come back again.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Who let the wild donkey go free? Who has untied the bonds of the swift donkey,
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
whose home I have made in the Arabah, his house in the salt land?
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
He laughs in scorn at the noises in the city; he does not hear the driver's shouts.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
He roams over the mountains as his pastures; there he looks for every green plant to eat.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Will the wild ox be happy to serve you? Will he consent to stay by your manger?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Can you use ropes to hold the wild ox in the furrows? Will he harrow the valleys as he follows after you?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Will you trust him because his strength is great? Will you leave your work to him to do?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Will you depend on him to bring your grain home, to gather the grain for your threshing floor?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
The wings of the ostrich wave proudly, but are they the pinions and plumage of love?
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
For she leaves her eggs on the earth, and she lets them keep warm in the dust;
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
she forgets that a foot might crush them or that a wild beast might trample them.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
She deals roughly with her young ones as if they were not hers; she does not fear that her labor might have been in vain,
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
because God has deprived her of wisdom and has not given her any understanding.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
When she runs swiftly, she laughs in scorn at the horse and its rider.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Have you given the horse his strength? Did you clothe his neck with his flowing mane?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Have you ever made him jump like a locust? The majesty of his snorting is fearsome.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
He paws in might and rejoices in his strength; he rushes out to meet the weapons.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
He mocks fear and is not dismayed; he does not turn back from the sword.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
The quiver rattles against his flank, along with the flashing spear and the javelin.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
He swallows up ground with fierceness and rage; at the trumpet's sound, he cannot stand in one place.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Whenever the trumpet sounds, he says, 'Aha!' He smells the battle from far away— the thunderous shouts of the commanders and the outcries.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Is it by your wisdom that the hawk soars, that he stretches out his wings for the south?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Is it at your orders that the eagle mounts up and makes his nest in high places?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
He lives on cliffs and makes his home on the peaks of cliffs, a stronghold.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
From there he searches for victims; his eyes see them from very far away.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
His young also drink up blood; where killed people are, there he is.”
