Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Know you the time when the wild goats of the rock bring forth? or can you mark when the hinds do calve?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Can you number the months that they fulfill? or know you the time when they bring forth?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
They bow themselves, they bring forth their young ones, they cast out their sorrows.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Their young ones are in good looking, they grow up with corn; they go forth, and return not unto them.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Who has sent out the wild ass free? or who has loosed the bands of the wild ass?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Whose house I have made the wilderness, and the barren land his dwellings.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
He scorns the multitude of the city, neither regards he the crying of the driver.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
The range of the mountains is his pasture, and he searches after every green thing.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Will the unicorn (ox) be willing to serve you, or abide by your crib?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Can you bind the unicorn (ox) with his band in the furrow? or will he harrow the valleys after you?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Will you trust him, because his strength is great? or will you leave your labour to him?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Will you believe him, that he will bring home your seed, and gather it into your barn?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
Gave you the goodly wings unto the peacocks? or wings and feathers unto the ostrich?
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Which left her eggs in the earth, and warms them in dust,
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
And forgets that the foot may crush them, or that the wild beast may break them.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
She is hardened against her young ones, as though they were not her's: her labour is in vain without fear;
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Because God has deprived her of wisdom, neither has he imparted to her understanding.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
What time she lifts up herself on high, she scorns the horse and his rider.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Have you given the horse strength? have you clothed his neck with thunder?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Can you make him afraid as a grasshopper? the glory of his nostrils is terrible.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
He paws in the valley, and rejoices in his strength: he goes on to meet the armed men.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
He mocks at fear, and is not affrighted; neither turns he back from the sword.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
The quiver rattles against him, the glittering spear and the shield.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
He swallows the ground with fierceness and rage: neither believes he that it is the sound of the trumpet.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
He says among the trumpets, Ha, ha; and he smells the battle far off, the thunder of the captains, and the shouting.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Does the hawk fly by your wisdom, and stretch her wings toward the south?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Does the eagle mount up at your command, and make her nest on high?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
She dwells and abides on the rock, upon the crag of the rock, and the strong place.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
From thence she seeks the prey, and her eyes behold far off.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Her young ones also suck up blood: and where the slain are, there is she.
