Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Do you know at what time the wild goats have given birth among the rocks, or do you observe the deer when they go into labor?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Have you numbered the months since their conception, and do you know at what time they gave birth?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
They bend themselves for their offspring, and they give birth, and they emit roars.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Their young are weaned and go out to feed; they depart and do not return to them.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Who has set the wild ass free, and who has released his bonds?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
I have given a house in solitude to him, and his tabernacle is in the salted land.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
He despises the crowded city; he does not pay attention to the bellow of the tax collector.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
He looks around the mountains of his pasture, and he searches everywhere for green plants.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Will the rhinoceros be willing to serve you, and will he remain in your stall?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Can you detain the rhinoceros with your harness to plough for you, and will he loosen the soil of the furrows behind you?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Will you put your faith in his great strength, and delegate your labors to him?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Will you trust him to return to you the seed, and to gather it on your drying floor?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
The wing of the ostrich is like the wings of the heron, and of the hawk.
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
When she leaves eggs behind in the earth, will you perhaps warm them in the dust?
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
She forgets that feet may trample them, or that the beasts of the field may shatter them.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
She is hardened against her young, as if they were not hers; she has labored in vain, with no fear compelling her.
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
For God has deprived her of wisdom; neither has he given her understanding.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Yet, when the time is right, she raises her wings on high; she ridicules the horse and his rider.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Will you supply strength to the horse, or envelope his throat with neighing?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Will you alarm him as the locusts do? His panic is revealed by the display of his nostrils.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
He digs at the earth with his hoof; he jumps around boldly; he advances to meet armed men.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
He despises fear; he does not turn away from the sword.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Above him, the quiver rattles, the spear and the shield shake.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Seething and raging, he drinks up the earth; neither does he pause when the blast of the trumpet sounds.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
When he hears the bugle, he says, “Ha!” He smells the battle from a distance, the exhortation of the officers, and the battle cry of the soldiers.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Does the hawk grow feathers by means of your wisdom, spreading her wings towards the south?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Will the eagle lift herself up at your command and make her nest in steep places?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
She dwells among the rocks, and she lingers among broken boulders and inaccessible cliffs.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
From there, she looks for food, and her eyes catch sight of it from far away.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Her young will drink blood, and wherever the carcass will be, she is there immediately.
