Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Víš-li, kterého času rodí kamsíkové, a laň ku porodu pracující spatřil-lis?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Máš-li v počtu měsíce, kteréž vyplňují? Znáš-li, pravím, čas porodu jejich?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Jak se kladou, plod svůj utiskají, a s bolestí ho pozbývají?
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Jak se zmocňují mladí jejich, i odchovávají picí polní, a vycházejíce, nenavracují se k nim?
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Kdo propustil zvěř, aby byla svobodná? A řemení divokého osla kdo rozvázal?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Jemuž jsem dal pustinu místo domu jeho, a místo příbytku jeho zemi slatinnou.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
Posmívá se hluku městskému, a na křikání toho, kdož by jej honil, nic nedbá.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
To, což nachází v horách, jest pastva jeho; nebo toliko zeliny hledá.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Svolí-liž jednorožec, aby tobě sloužil, a u jeslí tvých aby nocoval?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Připřáhneš-liž provazem jednorožce k orání? Bude-liž vláčeti brázdy za tebou?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Zdaž se na něj ubezpečíš, proto že jest veliká síla jeho, a poručíš jemu svou práci?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Zdaž se jemu dověříš, že sveze semeno tvé, a na humno tvé shromáždí?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
Ty-lis dal pávům křídlo pěkné, aneb péro čápu neb pstrosu?
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
A že opouští na zemi vejce svá, ačkoli je v prachu osedí,
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
Nic nemysle, že by je noha potlačiti, aneb zvěř polní pošlapati mohla?
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Tak se zatvrzuje k mladým svým, jako by jich neměl; jako by neužitečná byla práce jeho, tak jest bez starosti.
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Nebo nedal jemu Bůh moudrosti, aniž mu udělil rozumnosti.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Èasem svým zhůru se vznášeje, posmívá se koni i jezdci jeho.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Zdaž ty dáti můžeš koni sílu? Ty-li ozdobíš šíji jeho řehtáním?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Zdali jej zastrašíš jako kobylku? Anobrž frkání chřípí jeho strašlivé jest.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Kopá důl, a pléše v síle své, vycházeje vstříc i zbroji.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Směje se strachu, aniž se leká, aniž ustupuje zpátkem před ostrostí meče,
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Ač i toul na něm chřestí, a blyští se dřevce a kopí.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
S hřmotem a s hněvem kopá zemi, aniž pokojně stojí k zvuku trouby.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Anobrž k zvuku trouby řehce, a zdaleka cítí boj, hluk knížat a prokřikování.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Zdali podlé rozumu tvého létá jestřáb, roztahuje křídla svá na poledne?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Zdali k rozkazu tvému zhůru se vznáší orlice, a vysoko se hnízdí?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Na skále přebývá, přebývá na špičaté skále jako na hradě,
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Odkudž hledá pokrmu, kterýž z daleka očima svýma spatřuje.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Ano i mladí její střebí krev, a kde těla mrtvá, tu i ona jest.
