< Job 39 >
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Знаеш ли времето, когато раждат дивите кози по канарите? Забелязваш ли кога раждат кошутите?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Преброяваш ли колко месеци изпълняват те? Или знаеш ли срока за раждането им?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Когато се навеждат, раждат малките си, Освобождават се от болките си.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Малките им заякват, растат в полето; Излизат и не се връщат вече при тях.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Кой е пуснал на свобода дивия осел? Или кой е развързал връзките на тоя плах бежанец,
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
За кой съм направил пустинята за къща И солената земя за негово жилище?
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
Той се присмива на градския шум, Нито внимава на викането на този, който го кара.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Планините, които обикаля, са пасбището му; И търси всякаква зеленина.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Ще благоволи ли дивият вол да ти работи, Или ще нощува ли в твоите ясли?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Можеш ли да впрегнеш дивия вол за оране? Или ще браносва ли той полетата зад тебе?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Ще се облегнеш ли на него, защото силата му е голяма? Или ще повериш ли на него работата си?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Ще се довериш ли на него да ти прибере житото ти И да го събере в гумното ти?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
Крилата на камилоптицата пляскат весело; Но крилата и перата й благи ли са?
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Защото тя оставя яйцата си на земята И ги топли в пръстта,
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
А забравя, че е възможно нога да ги смаже Или полски звяр да ги стъпче.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Носи се жестоко с малките си, като че не са нейни; Трудът й е напразно, защото не я е грижа за опасности:
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Понеже Бог я е лишил от мъдрост, И не я е обдарил с разум.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Когато стане да бяга Присмива се на коня и на ездача му.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Ти ли си дал сила на коня? Облякъл си врата му с трептяща грива?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Ти ли го правиш да скача като скакалец? Гордото му пръхтене е ужасно.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Копае с крак в долината, и се радва на силата си; Излиза срещу оръжията.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Присмива се на страха и не се бои. Нито се обръща назад от меча,
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Тула по страната му трещи, И лъскавото копие, и сулицата.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
С буйство и ярост той гълта земята; И при гласа на тръбата не вярва от радост.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Щом свири тръбата, той казва: Хо, хо! И от далеч подушва боя, Гърменето на военачалниците и викането.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Чрез твоята ли мъдрост лети на горе ястребът, И простира крилата си към юг?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
При твоята ли заповед се възвишава орелът, И при гнездото си по височините?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Живее по канарите, и там се помещава, По върховете на скалите, и по непроходимите места.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
От там си съзира плячка, Очите му я съглеждат от далеч.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
И пилетата му смучат кръв; И дето има трупове, там е той.