Job 38
1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
Afei, Awurade fi ahum mu buaa Hiob se,
2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
“Hena ne nea ɔde nsɛm a nimdeɛ nni mu kata me nhyehyɛe so?
3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Hyɛ wo ho den sɛ ɔbarima; mebisa wo nsɛm, na wubebua me.
4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
“Bere a metoo asase fapem no, na wowɔ he? Sɛ wote ase, ka ɛ.
5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
Hena na osusuw ne tenten ne ne trɛw? Ampa ara wunim! Hena na ɔtwee susuhama faa ani?
6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
Dɛn so na egyina, anaa hena na ɔtoo ne tweatibo no,
7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
bere a anɔpa nsoromma bɔɔ mu too dwom, na abɔfo nyinaa de anigye teɛɛ mu no?
8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
“Hena na ɔkaa po hyɛɛ apon akyi, bere a epue fii ɔyafunu mu,
9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
bere a mede omununkum yɛɛ nʼadurade na mede sum kabii kyekyeree no,
10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
bere a metoo ɔhye maa no na misisii nʼapon ne nʼadaban,
11 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?
bere a mekae se, ‘Ɛha ara na wubedu na worentra ha; ɛha na wʼahantan asorɔkye no bɛso no?’
12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
“So woahyɛ mmara ama adekyee da? Na woakyerɛ ahemadakye nso afa,
13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
sɛ ɛnkɔka asase ano na ontu amumɔyɛfo mfi so?
14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
Asase fa ne bɔbea sɛ dɔte a ɛhyɛ nsɔwano ase; na ɛsow tebea da wɔn ho adi te sɛ atade.
15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
Wɔde amumɔyɛfo hann akame wɔn, na wɔn abasa a wɔama so no mu abu.
16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
“So woapɛɛpɛɛ mu ahu nea po aniwa wɔ anaa woanantew ne bun mu pɛn?
17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
So wɔde owu apon akyerɛ wo? Woahu owu sunsuma apon ana?
18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
Woate wiase a ɛda hɔ tamaa no ase ana? Sɛ wunim eyinom nyinaa a, ka kyerɛ me.
19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
“Ɔkwan bɛn na ɛkɔ hann atenae? Na ɛhe na sum te?
20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
Wubetumi de wɔn akɔ wɔn sibea? Wunim akwan a ɛkɔ wɔn atenae?
21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
Ampa ara wunim, efisɛ na wɔawo wo dedaw. Woanyin yiye!
22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
“Woakɔ sukyerɛmma adekoradan mu da anaa woahu mparuwbo adekoradan
23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
a makora so ama ahohia bere, ɔsa ne akodi nna?
24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
Ɔkwan bɛn na ɛkɔ faako a anyinam fi ba, anaa faako a apuei mframa fi na ɛbɔ fa asase so?
25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
Hena na otwaa ɛka maa osuhweam, ne ɔkwan maa aprannaa mmubomu,
26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
sɛ ɛbɛtɔ agu asase a obiara nte so so, nweatam a obiara nni so,
27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
na ama asase kesee a ɛda mpan afɔw na sare afifi wɔ so?
28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
Osu wɔ agya ana? Hena na ɔyɛ agya ma obosu a ɛsosɔ?
29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
Hena yafunu mu na sukyerɛmma fi? Hena na ɔwoo sukyerɛmma mporoporowa fi soro
30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
bere a nsu kyen dan sɛ ɔbo, na bun ani kyen?
31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
“Wubetumi de hama akyekyere Akokɔbeatan ne ne mma? Wubetumi asan Nyankrɛnte hama ana?
32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
Wubetumi de anɔpa nsoromma aba wɔ ne bere mu anaasɛ wubetumi ayi sisi ne ne mma afi hɔ?
33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
So wunim mmara a ɛfa ɔsoro ho? Wubetumi de Onyankopɔn ahenni aba asase so ana?
34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
“Wubetumi ama wo nne adu omununkum so na wode nsu akata wo ho ana?
35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?
Wutumi ma anyinam twa? Wɔka kyerɛ wo se, ‘Yenni’ ana?
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
Hena na ɔde nyansa ma koma anaasɛ ɔde ntease hyɛ adwene mu?
37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
Hena na ɔwɔ nyansa a wɔde kan omununkum? Hena na obetumi akyea ɔsoro nsu nkotoku,
38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
bere a mfutuma ayɛ den ama dɔte atɔwatɔw keka bɔ mu.
39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
“Wokɔ ahayɛ ma gyatabere ma gyata didi mee
40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
bere a wobutubutuw wɔn abon ano anaasɛ wɔtetɛw adɔtɔ ase?
41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
Hena na ɔma kwaakwaadabi aduan bere a ne mma su frɛ Onyankopɔn na wonni aduan nti wokyinkyin?
