Job 38
1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
respondens autem Dominus Iob de turbine dixit
2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
quis est iste involvens sententias sermonibus inperitis
3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
accinge sicut vir lumbos tuos interrogabo te et responde mihi
4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
ubi eras quando ponebam fundamenta terrae indica mihi si habes intellegentiam
5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
quis posuit mensuras eius si nosti vel quis tetendit super eam lineam
6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
super quo bases illius solidatae sunt aut quis dimisit lapidem angularem eius
7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
cum me laudarent simul astra matutina et iubilarent omnes filii Dei
8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
quis conclusit ostiis mare quando erumpebat quasi de vulva procedens
9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
cum ponerem nubem vestimentum eius et caligine illud quasi pannis infantiae obvolverem
10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
circumdedi illud terminis meis et posui vectem et ostia
11 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?
et dixi usque huc venies et non procedes amplius et hic confringes tumentes fluctus tuos
12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
numquid post ortum tuum praecepisti diluculo et ostendisti aurorae locum suum
13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
et tenuisti concutiens extrema terrae et excussisti impios ex ea
14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
restituetur ut lutum signaculum et stabit sicut vestimentum
15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
auferetur ab impiis lux sua et brachium excelsum confringetur
16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
numquid ingressus es profunda maris et in novissimis abyssis deambulasti
17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
numquid apertae tibi sunt portae mortis et ostia tenebrosa vidisti
18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
numquid considerasti latitudines terrae indica mihi si nosti omnia
19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
in qua via habitet lux et tenebrarum quis locus sit
20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
ut ducas unumquodque ad terminos suos et intellegas semitas domus eius
21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
sciebas tunc quod nasciturus esses et numerum dierum tuorum noveras
22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
numquid ingressus es thesauros nivis aut thesauros grandinis aspexisti
23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
quae praeparavi in tempus hostis in diem pugnae et belli
24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
per quam viam spargitur lux dividitur aestus super terram
25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
quis dedit vehementissimo imbri cursum et viam sonantis tonitrui
26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
ut plueret super terram absque homine in deserto ubi nullus mortalium commoratur
27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
ut impleret inviam et desolatam et produceret herbas virentes
28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
quis est pluviae pater vel quis genuit stillas roris
29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
de cuius utero egressa est glacies et gelu de caelo quis genuit
30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
in similitudinem lapidis aquae durantur et superficies abyssi constringitur
31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
numquid coniungere valebis micantes stellas Pliadis aut gyrum Arcturi poteris dissipare
32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
numquid producis luciferum in tempore suo et vesperum super filios terrae consurgere facis
33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
numquid nosti ordinem caeli et pones rationem eius in terra
34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
numquid elevabis in nebula vocem tuam et impetus aquarum operiet te
35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?
numquid mittes fulgura et ibunt et revertentia dicent tibi adsumus
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
quis posuit in visceribus hominis sapientiam vel quis dedit gallo intellegentiam
37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
quis enarravit caelorum rationem et concentum caeli quis dormire faciet
38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
quando fundebatur pulvis in terram et glebae conpingebantur
39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
numquid capies leaenae praedam et animam catulorum eius implebis
40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
quando cubant in antris et in specubus insidiantur
41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
quis praeparat corvo escam suam quando pulli eius ad Deum clamant vagantes eo quod non habeant cibos
