Job 38
1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
Respondens autem Dominus Iob de turbine, dixit:
2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
Quis est iste involvens sententias sermonibus imperitis?
3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Accinge sicut vir lumbos tuos: interrogabo te, et responde mihi.
4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
Ubi eras quando ponebam fundamenta terrae? indica mihi si habes intelligentiam.
5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
Quis posuit mensuras eius, si nosti? vel quis tetendit super eam lineam?
6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
Super quo bases illius solidatae sunt? aut quis demisit lapidem angularem eius,
7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
Cum me laudarent simul astra matutina, et iubilarent omnes filii Dei?
8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
Quis conclusit ostiis mare, quando erumpebat quasi de vulva procedens:
9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
Cum ponerem nubem vestimentum eius, et caligine illud quasi pannis infantiae obvolverem?
10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
Circumdedi illud terminis meis, et posui vectem, et ostia:
11 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?
Et dixi: Usque huc venies, et non procedes amplius, et hic confringes tumentes fluctus tuos.
12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
Numquid post ortum tuum praecepisti diluculo, et ostendisti aurorae locum suum?
13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
Et tenuisti concutiens extrema terrae, et excussisti impios ex ea?
14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
Restituetur ut lutum signaculum, et stabit sicut vestimentum:
15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
Auferetur ab impiis lux sua, et brachium excelsum confringetur.
16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
Numquid ingressus es profunda maris, et in novissimis abyssi deambulasti?
17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
Numquid apertae sunt tibi portae mortis, et ostia tenebrosa vidisti?
18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
Numquid considerasti latitudinem terrae? indica mihi, si nosti, omnia,
19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
In qua via lux habitet, et tenebrarum quis locus sit:
20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
Ut ducas unumquodque ad terminos suos, et intelligas semitas domus eius.
21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
Sciebas tunc quod nasciturus esses? et numerum dierum tuorum noveras?
22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
Numquid ingressus es thesauros nivis, aut thesauros grandinis aspexisti,
23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
Quae praeparavi in tempus hostis, in diem pugnae et belli?
24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
Per quam viam spargitur lux, dividitur aestus super terram?
25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
Quis dedit vehementissimo imbri cursum, et viam sonantis tonitrui,
26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
Ut plueret super terram absque homine in deserto, ubi nullus mortalium commoratur,
27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
Ut impleret inviam et desolatam, et produceret herbas virentes?
28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
Quis est pluviae pater? vel quis genuit stillas roris?
29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
De cuius utero egressa est glacies? et gelu de caelo quis genuit?
30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
In similitudinem lapidis aquae durantur, et superficies abyssi constringitur.
31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
Numquid coniungere valebis micantes stellas Pleiadas, aut gyrum Arcturi poteris dissipare?
32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
Numquid producis Luciferum in tempore suo, et Vesperum super filios terrae consurgere facis?
33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
Numquid nosti ordinem caeli, et pones rationem eius in terra?
34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
Numquid elevabis in nebula vocem tuam, et impetus aquarum operiet te?
35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?
Numquid mittes fulgura, et ibunt, et revertentia dicent tibi: Adsumus?
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
Quis posuit in visceribus hominis sapientiam? vel quis dedit gallo intelligentiam?
37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
Quis enarrabit caelorum rationem, et concentum caeli quis dormire faciet?
38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
Quando fundebatur pulvis in terra, et glebae compingebantur?
39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
Numquid capies leaenae praedam, et animam catulorum eius implebis,
40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
Quando cubant in antris, et in specubus insidiantur?
41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
Quis praeparat corvo escam suam, quando pulli eius clamant ad eum, vagientes, eo quod non habeant cibos?
