Job 38

1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

Nake Jehova agĩcookeria Ayubu ũhoro arĩ kĩhuhũkanio-inĩ, akĩmwĩra atĩrĩ:

2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?

“Nũũ ũyũ ũrekĩra kĩrĩra gĩakwa nduma na ciugo itarĩ na ũmenyo?

3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

Wĩhotore ta mũndũ mũrũme; nĩngũkũũria ciũria, nawe ũkĩnjookerie.

4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.

“Warĩ kũ rĩrĩa ndaakire mũthingi wa thĩ? Njĩĩra akorwo ũrĩ na ũũgĩ wa kũmenya.

5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

Nũũ wathimire mũigana wayo? Ti-itherũ wee nĩũũĩ! Nũũ watambũrũkirie rũrigi rwa gũthima igũrũ rĩayo?

6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,

Mĩthingi yayo yahandirwo igũrũ rĩa kĩĩ, kana nũũ wahaandire ihiga rĩayo rĩa koine,

7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

hĩndĩ ĩrĩa njata cia rũciinĩ ciainire hamwe, na araika othe makĩanĩrĩra nĩ gũkena?

8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

“Nũũ wahingĩrĩirie iria na mĩrango rĩrĩa rĩatumũkire kuuma nda,

9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,

rĩrĩa ndatuire matu nguo ciarĩo, na ngĩrĩoha nduma nene ta taama warĩo,

10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,

rĩrĩa ndarĩkĩrĩire mĩhaka, na ngĩrĩhingĩra na mĩrango yarĩo, na ngĩĩkĩra mĩgĩĩko handũ hayo,

11 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?

rĩrĩa ndoigire atĩrĩ, ‘Ũkinyage o haha na ndũkanahakĩre; makũmbĩ maku macio metĩĩi-rĩ, hau nĩho marĩĩkinyaga’?

12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

“Kuuma o kĩambĩrĩria-rĩ, ũrĩ waathana atĩ rũciinĩ rũgĩe ho, kana ũkĩonereria ũtheri wa rũciinĩ harĩa ũkuumĩrĩra,

13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

nĩguo ũhote kũnyiita thĩ na mĩthia yaguo, nao arĩa aaganu maribaribwo moime kuo?

14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

Thĩ ĩhaanaga ta rĩũmba rĩhũrĩtwo mũhũũri; mũonekere wayo ũtariĩ ta mũhianĩre wa nguo.

15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

Andũ arĩa aaganu nĩmaimagwo ũtheri wao, na guoko kwao kũrĩa kuoetwo na igũrũ gũkoinwo.

16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

“Ũrĩ wathiĩ rũgendo nginya kũrĩa iria rĩtherũkagĩra, kana ũgaceera itwe-inĩ cia ndia kũrĩa kũriku mũno?

17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?

Ũrĩ wonio ihingo cia gĩkuũ? Ũrĩ wona ihingo cia kĩĩruru gĩa gĩkuũ?

18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.

Ũrĩ wamenya ũnene wa wariĩ wa thĩ? Njĩĩra akorwo nĩũũĩ maũndũ macio mothe.

19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

“Njĩra ya gũthiĩ kũrĩa ũtheri ũtũũraga nĩĩrĩkũ? Nayo nduma ĩikaraga kũ?

20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

No ũcitware gwacio? Nĩũũĩ tũcĩra twa gũthiĩ kũrĩa itũũraga?

21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!

Ti-itherũ wee nĩũũĩ, nĩgũkorwo warĩ mũciare! Wee-rĩ, nĩũtũũrĩte mĩaka mĩingĩ!

22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem

“Ũrĩ watoonya makũmbĩ kũrĩa tharunji ĩigĩtwo, kana ũkĩona makũmbĩ kũrĩa mbura ya mbembe ĩigĩtwo,

23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?

o icio njigĩte nĩ ũndũ wa mahinda ma thĩĩna, ngaciiga nĩ ũndũ wa matukũ ma mbaara na ma kũrũa.

24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?

Njĩra ya gũthiĩ kũrĩa ũtheri ũgayanagĩrio nĩĩrĩkũ, kana ya gũthiĩ kũrĩa rũhuho rwa irathĩro rũhurunjagĩrwo gũkũ thĩ?

25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,

Nũũ wenjagĩra mbura ya kĩboboto mũtaro wa kũgerera, kana agatemera mbura ya marurumĩ njĩra,

26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,

nĩguo mbura yure bũrũri ũtatũũraga mũndũ, na yure werũ kũrĩa gũtarĩ mũndũ,

27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

nĩguo ĩhũũnagie kũu gũtiganĩrie gũgakira ihooru, na ĩtũme kũmere nyeki?

28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

Mbura nĩĩrĩ ithe? Nũũ mũciari wa matata ma ime?

29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

Tharunji yumaga nda ya ũ? Nũũ ũciaraga mbaa ĩrĩa yumaga igũrũ,

30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.

rĩrĩa maaĩ momaga ta ihiga, rĩrĩa maaĩ marĩa marĩ igũrũ wa iria magwatana?

31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?

“Wee-rĩ, wahota kuohania njata iria thaka cia Kĩrĩmĩra? Wahota kuohora mĩkanda ya njata iria ciĩtagwo Karaũ?

32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?

Wahota kuumagaragia njata iria ciĩtagwo Mazarothu o mahinda maacio maakinya, kana wahota gũtongoria Nduba na ciana ciayo?

33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

Nĩũũĩ mawatho ma igũrũ? No ũhote kũhaanda wathani wa Ngai ũrũme gũkũ thĩ?

34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

“Wahota kwanĩrĩra nginya mũgambo waku ũkinye matu-inĩ nĩguo kuure wĩhumbĩre na kĩguũ kĩa maaĩ?

35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?

Wee nĩwe ũtũmaga heni ithiĩ na njĩra ciacio? Nĩikũrehagĩra ũhoro igakwĩra atĩ, ‘Tũrĩ haha’?

36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

Nũũ waheire ngoro ũũgĩ, kana akĩhe meciiria ũmenyo?

37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

Nũũ ũrĩ na ũũgĩ wa gũtara matu? Nũũ ũngĩhota kũinamia ndigithũ cia maaĩ cia igũrũ

38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

rĩrĩa rũkũngũ rwatondora, nayo ndoro ĩkooma ĩkanyiitana?

39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

“Nĩwe ũguĩmagĩra mũrũũthi wa mũgoma wone gĩa kũrĩa, kana nĩwe ũniinagĩra mĩrũũthi ngʼaragu

40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

rĩrĩa ĩkomereire imamo-inĩ ciayo, kana rĩrĩa ĩikaraga yoheirie nyamũ ihinga-inĩ?

41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?

Nũũ ũheaga ihuru irio rĩrĩa tũcui twarĩo tũgũkaĩra Mũrungu tũkĩũrũũraga nĩ kwaga irio?