Job 38
1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
Then Yahweh responded to Job, out of a storm, and said: —
2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
Who is it that darkeneth counsel, by words, without knowledge?
3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Gird, I pray thee—like a strong man—thy loins, that I may ask thee, and inform thou me:
4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
Where wast thou, when I founded the earth? Tell, if thou knowest understanding!
5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
Who set the measurements thereof, if thou knowest? Or who stretched out over it a line?
6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
Whereon were the pedestals thereof sunk? Or who laid the corner stone thereof; —
7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
When the morning stars sang together, and all the sons of God shouted for joy?
8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
Or [who] shut in, with double doors, the sea, when, bursting out of the womb, it came forth;
9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
When I put a cloud as the garment thereof, and a thick cloud as the swaddling-band thereof;
10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
And brake off for it my boundary, and fixed a bar and double doors;
11 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?
And said—Hitherto, shalt thou come, and no further, —and, here, shalt thou set a limit to the majesty of thy waves?
12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
Since thy days [began] hast thou commanded the morning? or caused the dawn to know its place;
13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
That it might lay hold of the wings of the earth, and the lawless be shaken out of it?
14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
It transformeth itself like the clay of a seal, so that things stand forth like one arrayed;
15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
That their light may be withdrawn from the lawless, and, the lofty arm, be shivered.
16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
Hast thou entered as far as the springs of the sea? Or, through the secret recesses of the resounding deep, hast thou wandered?
17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
Have the gates of death been disclosed to thee? And, the gates of the death-shade, couldst thou descry?
18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
Hast thou well considered, even the breadths of the earth? Tell—if thou knowest it all!
19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
Where then is the way, the light shall abide? And, the darkness, where then is its place?
20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
That thou mayest conduct it unto the bound thereof, and that thou mayest perceive the paths to its house.
21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
Thou knowest, for, then, hadst thou been born! And, in number, thy days are many!
22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
Hast thou entered into the treasuries of the snow? And, the treasuries of the hail, couldst thou see?
23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
Which I have reserved for a time of distress, for the day of conflict and of war?
24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
Where then is the way the lightning is parted? The east wind spreadeth itself abroad over the earth.
25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
Who hath cloven—for the torrent—a channel? Or a way for the lightning of thunders;
26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
To give rain over the no-man’s land, the desert, where no son of earth is;
27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
To satisfy the wild and the wilderness, to cause to spring forth the meadow of young grass?
28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
Hath the rain a father? Or who hath begotten the drops of dew?
29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
Out of whose womb, came forth the ice? And, the hoar-frost of the heavens, who hath given it birth?
30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
Like a stone, are the waters congealed, and, the face of the roaring deep, becometh firm!
31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
Canst thou bind the fetters of the Pleiades? Or, the bands of Orion, canst thou unloose?
32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
Canst thou bring forth the signs of the Zodiac each in its season? Or, the Bear and her Young, canst thou lead?
33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
Knowest thou, the statutes of the heavens? Or didst thou appoint his dominion over the earth?
34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
Canst thou lift up, to the thick cloud, thy voice, and the overflow of waters cover thee?
35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?
Canst thou send forth the lightnings, so that they go, and say to thee, Behold us?
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
Who hath put—into cloud-forms—wisdom? Or who hath given—to the meteor—understanding?
37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
Who can count the thin clouds, in wisdom? And, the bottles of the heavens, who can empty out;
38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
When the dust is cast into a clod, and the lumps are bound together?
39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
Wilt thou hunt—for the Lioness—prey? Or, the craving of the Strong Lion, wilt thou satisfy;
40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
When they settle down in dens, abide in covert, for lying in wait?
41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
Who prepareth for the Raven his nourishment, —when his young ones—unto GOD—cry out, [when] they wander for lack of food?
